jura novit curia 92 Savigny menade att, liksom gällande rätt i rättstillämpningen bestämdes med utgångspunkt i rättsregelns historiska och systematiska giltighet i förhållande till det enskilda fallet, måste också domarens rättsbildning spegla dessa argumentationsgrunder.318 Vid kollisioner eller överlappningar mellan rättsregler måste domaren, om premisserna för den juridiska metoden skulle respekteras, dra slutsatsen att bara den ena av de två konkurrerande rättsreglerna egentligen var tillämplig. Rättsordningen skulle annars inte uppfylla det grundläggande kravet på enhetlighet.319 Relationen mellan rättsreglernakunde vid en bestämd tidpunkt bara vara en.320 Därmed kunde en omständighet, som åberopats i en rättegång, vid en bestämd tidpunkt bara ha en giltig juridisk kvalificering. Lösningarna fick heller inte stå i motsatsförhållande till varandra. Normkonflikten kunde således bara lösas på två sätt: Juristen kunde diskvalificera den ena rättsregelns giltighet enligt den tidsliga axeln i systemet och därmed underkänna den som gällande rätt i fallet. Rättsregeln var alltså inte längre eller ännu inte juridiskt relevant i förhållande till rättsfrågan.321 Relevansbedömningen kunde vara baserad på rättsreglernas syften. Samhällets utveckling kunde ha sprungit ifrån den ena regelns syfte, medan den konkurrerande regelns syfte däremot fortfarande var relevanta. Domaren kunde också upplösa konflikten genom konstaterandet att argumenten beträffande den ena rättsregelns syfte ännu inte hade fått ett sådant genomslag i rättskällorna medan den andra regelns syfte var klart definierade och giltiga i förhållande till rättsfrågan. Med hjälp av teleologiska argument kunde alltså konkurrensen mellan två eller flera rättsregler upplösas.322 Härvidlag kunde domaren stödja sig på lagstiftarens explicita uttalanden (subjektiv teleologisk tolkGrunddragen af den allmänna rätts- och samhällsläran särskilt med hänsyn till positiv svensk rätt jämte grundlinier till rättsutvecklingsläran och rättsvetenskapens historia, Uppsala, 1912, s. 147. Reuterskiöld uttalade att ”[h]uruvida rättssatsen är gifven genom den ena eller andra källan är härvid likgiltigt. Rättstolkning kan därför lika väl afse lagrätten som rättssatser ur den konstruktiva rätten eller ur rättshandels- och stadgerätten.” 318 Savigny, System, bd. 1, s. 213 och 215. 319 Savigny, a.a., s. 262 och 264. 320 ”Allein seine Stelle im System kann jedes Verhältniß nur da haben, wo seine Wurzel ist, aus welcher es herauskommt.” Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 159. 321 Savigny, System, bd. 1, s. 213 f. och 264 ff. Savigny använde dessa argument i första hand med avseende på tolkningen, d.v.s. för att utfylla luckor, men samma argument kan användas för att upplösa motsägelser. Som Savigny påpekade är såväl motsägelser som luckor i systemet två uttryck för samma problem, nämligen bristande enhetlighet. Se, Savigny a.a., s. 263 f. 322 A.a., s. 213 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=