kapitel ii •novit 91 som en självständig verksamhet, som tillförde rättssystemet kvaliteter som inte tidigare fanns där.310 Den historiska skolans synsätt skiljde sig härvidlag från den franske lagstiftarens och kodifikationsförespråkarnas, eftersom dessa inte erkände att domarens tolkning var produktiv i förhållande till lagstiftningen. Produkten av domarens rättsbildning var dock av ett annat slag än den politiska, eftersom den utfördes inom den juridiska metodens gränser, i enlighet med rättsdogmatikens förutsättningar.311 Med andra ordmåste argumenten i domarens rättsbildning alltid kunna knytas till den gällande rätten.312 Det stod inte juristen fritt att föra in nya rättspolitiska åsikter i rätten.313 Denna rätt tillkom endast lagstiftaren. Om skillnaden mellan juridik och politik inte upprätthölls menade den historiska skolans företrädare att domstolsväsendet skulle förvandlas till en självständig och potentiellt konkurrerande politisk gren i staten. Under sådana omständigheter skulle den gällande rättens företräde inte kunna garanteras. Om domaren uppfattade sig som jämbördig med lagstiftaren som rättsbildare skulle han när som helst kunna ifrågasätta den gällande rättens legitimitet och därmed motverka lagstiftarviljans genomslag.314 Domaren hade därför inte bara en skyldighet att respektera den gällande rätten, utan också att precisera den på ett sätt som vore förenligt med dess målsättningar. Stahl hade därför varit negativ till Kirchmanns förslag som han menade skulle rubba den gällande rättens ställning som „die Ordnung des socialen Lebens.“315 Savigny hade alltså använt lagtolkningen som exempel för att definiera domarnas rättsbildning i förhållande till den politiska rättsbildningen i allmänhet.316 Carl Axel Reuterskiöld upprepade Savignys argumentation och beskrev rättstolkningen som en operation „wodurch das Auslegungsobjekt in die Richtige Beleuchtung, d.h. in seine rechte Umgebung und seinen richtigenZusammenhang, auf seinen rechten Platz, gestellt werden soll.“317 310 A.a., s. 127. 311 Savigny, a.a., s. 322. 312 Savigny, a.a., ibid. Se också Peterson & Sandström, Lex lata, s. 174 ff., och Samuelsson, Tolkningslärans gåta, s. 83. 313 Peterson & Sandström, Rättsvetenskapens bevisbörda, s. 753 ff. 314 Stahl, Rechtswissenschaft oder Volksbewußtsein?, s. 11 f. Peterson & Sandström, a.a., ibid. 315 Stahl, a.a., ibid. 316 Savigny, System, bd. 1, s. 263 f. 317 Reuterskiöld, Carl Axel, Ueber Rechtsauslegung. Eine rechtsdogmatische principienuntersuchung. Mit Berücksichtigung des römisches und des schwedischen Rechts sowie der neueren inbesondere der deutschen Rechtsliteratur, Uppsala, 1899, s. 59. Se också Reuterskiöld, Carl Axel,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=