kapitel ii •novit 79 För att domaren skulle kunna avgöra om fallet var rättsligt reglerat fordrades det ett juridiskt jämförelsematerial, där varje rättsregels tillämpningsområde var klart och tydligt beskrivet. Detta förutsatte i sin tur att rättsläget under en viss tid var stabilt. Ett stabilt rättsläge kunde slutligen bara åstadkommas genom att domarkåren eftersträvade att avdöma nya fall på samma sätt som tidigare fall hade avdömts. För att slå vakt om likformigheten och förutsägbarheten menade Stahl således att utgångspunkten borde vara att „[die] […] wenigen Gesetze sind […] bindend, und sollen […] in ihremwahren Sinn und Zusammenhang und in einer gleichmäßigen Weise für alle Fälle angewendet werden.“243 Så länge en rättsregel kunde anses tillämplig på fallet skulle den således tillämpas, oberoende av parternas eller domarens personliga uppfattningar om dess lämplighet. Fördelen med ett sådant synsätt var att så länge juristen, med Savignys ord, betraktade rättsordningen som „ein Ganzes, welches zur Lösung jeder vorkommenden Ausgabe im Gebiete des Rechts bestimmt ist,“ så skulle denna presumtion också visa sig vara riktig.244 För flertalet juridiska frågor existerade en lösning inom det befintliga rättssystemet. Stahl hade framhållit att den nivå av analys som fordrades i enkla fall av rättstillämpning var jämförbar med den logiska subsumtionen.245 Det fanns alltså skäl att med hjälp av den juridiska metodläran föreskriva att domaren skulle respektera ett stabilt rättsläge. Kirchmanns iakttagelse att den tyska rättsordningen tycktes uppvisa väsentliga luckor ochmotsägelser saknade dock inte grund.246 Savigny hade också uppmärksammat problemet, särskilt i fråga om lagens obestämdhet. Problematiken var dock inte begränsad till rättskällan lag, utan rörde egentligen hela den positiva rätten. I fråga om rättssystemets enhetlighet och koherens gjorde sig huvudsakligen två problemgällande: ofullständigDworkin anförda som avses. Beträffande den historiska skolans användning av begreppen kan nämnas Savigny, System, bd. 1, s. 222. 242 Stahl, Rechtswissenschaft oder Volksbewußtsein?, s. 19. 243 Stahl, a.a., s. 12. 244 Savigny, System, bd. 1, s. 262. Se också Wilhelm, Den juridiska metodläran, s. 39. 245 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 165. 246 Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 284. „In demselben Grade daher, als sich die Rechtspflege vom positiven Recht emancipirt, als an die Stelle der Rechtswissenschaft und des gelehrten Richters das unmittelbare Volksurtheil tritt, in demselben Maaße hört auch nothwendig diese Harmonie der Entscheidungen auf.“242
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=