kapitel ii •novit 77 Istället för att på ett konstruktivt sätt bidra till förbättringen av den naturliga rätten ägnade sig rättsvetenskapen alltså i första hand åt att dissekera och kommentera det juridiska källmaterialet. Kirchmann hade redan på grund av den positiva rättens eftersläpning utdömt detta som ”rättshistoriskt” i förhållande till den naturliga rätten. Därmed kunde den rättsvetenskapliga bearbetningen inte förväntas leda till några samhälleliga framsteg. Om något så förde verksamheten bara lagstiftningen längre bort från dess källa, den naturliga rätten: Kirchmanns kritik av rättsvetenskapens dissektion av den positiva rätten uttrycks tydligt i citatet. Endast en liten del av det material som rättsvetenskapen producerade rörde dess egentliga kunskapsobjekt – den naturliga rätten. Resten utgjorde den döda, positiva rätten. Lösningen av frågan hur rättsordningens luckor skulle kunna täppas igen var, enligt Kirchmann, densamma som han hade anfört för att komma till rätta med den bristande materiella överensstämmelsen mellan den naturliga rätten och den gällande rätten. Vad lagstiftaren och rättsvetenskapen inte förmådde uträtta skulle domstolarna åstadkomma direkt i den dömande verksamheten. Domstolarnas rättsliga lösningar borde huvudsakligen baseras på den naturliga rätten och domstolarna skulle därför inte i detalj låta sig bindas av den gällande rätten.235 233 Kirchmann, a.a., s. 29. 234 A.a., s. 17. 235 A.a., s. 27. schäften und Prozeßhandlungen; eine Menge vonVerwarnungen, Belehrungen, Formen undClauseln, angeblich zur Hemmung des Leichtsinns und zum Schutz gegen Chicane; endlich das Gebäude des gemeinen Prozesses, voll Gründlichkeit und Gelehrsamheit in dieser Beziehung verdankt. Dagegen sucht man vergeblich nach einer Hülfe, nach einer Leitung der Wissenschaft an den Orten, wo es wahrhaft Noth thut, bei der Fortbildung des Rechtes im Allgemeinen.“233 „Was ist der Inhalt all’ jener Commentare, Exegesen, jener Monographien, Quästionen, Meditationen, jener Abhandlungen und Rechtsfälle? Nur ein kleiner Theil davon hat das natürliche Recht zu seinemGegenstande; neun Zehnte und mehr haben es nur mit den Lücken, Zweideutigkeiten, Widersprüchen, mit dem Unwahren, Veralteten, Willkürlichen der positiven Gesetze zu Thun. Die Unkenntniß, die Nachlässigkeit, die Leidenschaft des Gesetzgebers ist ihr Objekt.“234
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=