jura novit curia 64 kastas juridisk prövning, men inte över vilka rättsregler som skulle anses vara tillämpliga eller hur de borde tolkas. Om domaren skulle vara skyldig att känna till den gällande rätten så kunde varken ”bevisning” om rättsreglers existens och innebörd eller frånvaron av sådan tillåtas påverka domarens rättsliga bedömning. Kunskapskravet och utredningsskyldigheten enligt principen omjura novit curia var absolut. Domaren kunde därför inte vara beroende av vilket rättsligt material som parterna förde in i processen. Parterna kunde nämligen av misstag, eller i syfte att begränsa domarens prövning till en viss rättsfråga, ha utelämnat relevant juridiskt material. Ett dömande enligt gällande rätt förutsatte dock en prövning av målet utifrån det juridiska systemet som helhet. Domaren kunde därför behöva ta hänsyn till rättsregler som inte berörts av parterna. Det var av denna anledning som parternas rätt att disponera över rättsfrågan var beskuren. Parterna uppmanades visserligen att argumentera juridiskt men argumentationen kunde inte tillmätas någon avgörande betydelse. I de fall då parterna hade misstagit sig beträffande den gällande rättens innebörd kunde de alltså räddas av domarens utredningsskyldighet. I de fall då de av en eller annan anledning försökte undvika de krav som den gällande rätten ställde satte domarens ämbetsplikt att döma i enlighet med gällande rätt käppar i hjulet. På detta sätt undveks dock att parterna skaffade sig rättsliga fördelar framför andra medborgare genom att omformulera rättens innebörd i det enskilda fallet. Den förutsatta skillnaden mellan juridik och politik upprätthölls på detta sätt. Stahl konstaterade att „sie [parterna] können nicht verfügen über die Wirkungen und die juristische Beurtheilung ihrer Handlungen und ihrer Angaben.“188 Puchta menade också att domaren hade huvudansvaret för att inordna de av parterna åberopade faktiska omständigheterna under tilllämpliga rättsregler. Han betonade dock att parterna inte genom principen omjura novit curiavore betagna rätten att understödja domstolen i utredningen av gällande rätt eller att argumentera för en viss lösning av fallet. Domstolen var dock inte bunden av parternas argument: 188 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 415. „Während hinsichtlich der Thatsachen in unsern Civilprocesse die Regel gilt, daß deren Erkenntniß dem Richter von den Parteien nach den Regeln, welche das Recht über das Daseyn einer juristischen Gewißheit giebt verschafft werden muß, daß die Thatsachen Gegenstand der Beweis von seiten der Parteien
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=