kapitel i •jura 63 Även om denna princip inte uttryckligen berördes i Kirchmann föredrag framgår det att vad Kirchmann argumenterade för var ett avskaffande av principen i sin traditionella form. Enligt Savigny och Stahl utgjorde principen omjura novit curiadäremot en spegling av den rättsdogmatiska metodens fordringar och av begreppet gällande rätt. Principen gav uttryck för tanken att domaren måste känna till rättens innehåll. Detta innehåll var, såsom den juridiskt relevanta rätten hade definierats i den juridiska metodläran, detsamma somgällande rätt. I den gällande rätten ingick också rättsnormer som tillkommit genom självreglering, som exempelvis sedvanerätt. Beträffande domarens skyldighet att i sin analys väga in uttalanden ur den positiva rättens källor förmedborgarnas självreglering, skulle Savigny dock komma att i viss mån nyansera sitt generella uttalande omjura novit curia principens giltighet.Domaren fick dock inte döma i stridmed gällande rätt. Kunskapen om rätten enligt principen omjura novit curiavar uttrycket för en „Amtpflicht“185 som domaren försummade om han „aus Unkenntniß desselben unrichticht urtheilt.“186 Således måste det också indirekt anses utgöra en skyldighet för domaren att inte bara i positiv bemärkelse utreda och tillämpa gällande rätt, utan också att tillse att parternas inflytande på rättsfrågans formulering och lösning inte äventyrade ett dömande i enlighet med gällande rätt. Parternamåste dock ta ansvaret för att lägga fram bevisning beträffande sakomständigheterna i målet. Mellan fakta och rätt fanns således en skillnad som kom till uttryck i den processrättsliga regleringen. Savigny framhöll att „von den Thatsachen kann und darf er [domaren] Nichts wissen, so lange nicht eine Partey sie ihm angefürht und zur berzeugung gebracht hat.“187 Av Savignys framställning framgår följaktligen indirekt att parternas bestämmande inflytande i rättegången måste begränsas till dess sakfrågor. Parterna kunde bestämma över vilken verklighet som skulle under183 Savigny, System, bd. 1, s. 187. 184 Savigny, a.a., ibid. 185 A.a., s. 190. 186 A.a., ibid. 187 A.a., s. 187. „Dieser Gegensatz bleibt derselbe, die Rechtregel mag nun aus Gesetzen aus dem Gewohnheitsrecht, oder der Wissenschaft hervorgegangen seyn.“184
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=