jura novit curia 62 sig på det bestående, det vill säga den gällande rätten, till vilken han var bunden: Rättens politiska och juridiska sida, vars gränser definierades genom begreppet gällande rätt, fick alltså aldrig sammanblandas. Politiken utgjordes bl.a. av lagstiftningsprocessen medan juridiken rörde tillämpningen av rättsreglerna: Argumentet att begreppet gällande rätt skulle tjäna som mått för ett avgörandes juridiska kvalitet stod i ett motsatsförhållande till tanken att parterna och domaren fritt skulle få förfoga över den rättsliga lösningen i det enskilda fallet. Det är tydligt att en sådan riktning för reformarbetet inom civilprocessen framstod som utesluten för den historiska skolans anhängare, med hänsyn till deras uppfattning om vad det juridiska arbetet syftade till. Parterna måste istället förhindras att i det enskilda fallet utöva ett bestämmande inflytande över rättsfrågans lösning. Domaren måste vidare betraktas som bunden av den gällande rättens bud. Därmed fick inte de processuella reglerna göra det möjligt för parterna att hindra honom från att utreda och tillämpa rättsreglerna på ett sådant sätt att den gällande rätten fick sitt genomslag i det enskilda fallet. Istället måste de processuella reglerna stödja den metodologiska föreställningen att domaren skulle tilllämpa den gällande rätten och hjälpa honom att genomföra denna uppgift. Savignymenade att domarens skyldighet att grunda sin dom på den gällande rätten, instrumentaliserades genom den processrättsliga principen omjura novit curia. 181 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 183. 182 Stahl, a.a., 185. „Hier in ihrer praktischen Beziehung scheiden sich Rechtswissenschaft und Rechtsphilosophie durch eine scharfe Gränze, jene hat zu ihrem Ziel das bestehende Recht anzuwenden, und ist daher an das Bestehende gebunden, diese hat zu ihrem Ziel ein Besseres zum Bestand zu bringen, und ist daher darauf angewiesen sich über das Bestehende zu erheben. Jene ist die Wissenschaft des Richters, diese des Gesetzgebers.“181 „In den Gerichten kann die Philosophie des Rechts keinen Einfluß haben, in so ferne sie gegen die Rechtswissenschaft scharf abgegränzt ist, nämlich als Kenntniß gerechter Normen, die aber dem bestehenden Recht in keiner Weise angehören. Denn diese gerechten Normen, selbst wenn sie unbestritten wären, sind noch nicht selbst Recht, und nur das Recht darf in den Gerichten angewendet werden.“182
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=