jura novit curia 60 nu gällande lagarna beskaffade.”178 Schrevelius menade att den större sakkunskap som rättsvetenskapsmännen besatt i fråga om rätten motiverade användningen av den juridiska doktrinen, men angav inga grundligare skäl för denna åsikt.179 Nordling påpekade att rättsvetenskapen kunde utgöra en källa till kunskap såväl för domaren som för lagstiftaren. Det primära målet med den rättsvetenskapliga verksamheten var också, enligt Nordling, att bevara den rättsliga enheten.180 Begreppet gällande rätt bildade alltså den historiska skolans definition av den rätt som juristen skulle lägga till grund för sina beslut, vilket innebar att överensstämmelsen med begreppet gällande rätt också utgjorde måttet på ett rättsavgörandes juridiska kvalitet. Den argumentation i ett rättsavgörande som inte hade stöd i den gällande rätten var inte juridiskt korrekt och därför inte relevant för juristerna. Konsekvensen av den teoretiska konstruktionen blev att det, för varje juridisk kvalificering eller rättsfråga som aktualiserades, vid varje tidpunkt bara kunde sägas finnas ett svar i den positiva rätten som stod i överensstämmelse med gällande rätt. Existensen av två likvärdiga svar på samma rättsfråga skulle stå i konflikt med de grundantaganden somdet rättsdogmatiska betraktelsesättet vilade på. Begreppet gällande rätt reducerade således antalet gångbara juridiska argument drastiskt i förhållande till den naturliga rätten, men också i förhållande till den positiva rätten. Stahl menade dock att en sådan metodologisk utgångspunkt för dömandet vore det enda sättet att i realiteten skapa ett underlag för rättsskipningen som kunde tillfredsställa behovet av formell rättssäkerhet, alltså likformighet och förutsägbarhet. Begreppet gällande rätt motsvarade just behovet av ett mått på rättvisa som var oberoende av domarens personliga rättsuppfattning och som minskade hans personliga rådrum i värderingen av rättskällornas argument. Om den positiva rätten alltså möjliggjorde en materiell avgränsning av juridiken i förhållande till den naturliga rätten så utgjorde gällande rätt den historiska och systematiska avgränsning inom den positiva rätten som i sin tur var 178 Schlyter, Om Laghistoriens studium, s. 12. 179 Schrevelius, Civil-rätt, del 1, 1851, s. 52 ff. 180 Nordling, Anteckningar, s. 28 f. Se också Björne, Lars, Nordisk rättskällelära, Lund, 1991, s. 172. Begreppet gällande rätt och principen omjura novit curia
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=