kapitel i •jura 59 avgörande för att enhetligheten och förutsägbarheten i rättstillämpningen skulle kunna garanteras.175 Genom att anlägga ett systematiskt perspektiv på rättsfrågan menade Stahl att domaren skulle förmå att samtidigt urskilja det särpräglade i det enskilda fallet och förena det med vad som på ett allmänt plan var kännetecknande för den typ av rättsfråga som det individuella fallet rörde. Domaren kunde sedan, med denna allmängiltighet som ledning, orientera sig bland rättsförhållandena och i förlängningen de enskilda rättssatserna och rekvisiten. Utan det generella perspektiv på rätten som rättsvetenskapen erbjöd kunde heller inte det särskilda urskiljas. Rättevetenskapen bidrog därför till både att det allmängiltiga respekterades och att det särskilda i ett enskilt fall kom i dagen. Att det rättsvetenskapliga och det praktiska perspektivet på rättstillämpningen inte stod i motsatsförhållande till varandra, utan tvärtom utgjorde två aspekter av samma eftersträvnadsvärda rättsliga enhet, hade Savigny observerat i Vom Beruf redan 1814: Följaktligen utgjorde den juridiska doktrinen en lika viktig del av den positiva rätten som lagstiftningen eller domstolarnas praxis. Endast genom att ta hänsyn till båda perspektiven på rätten fick domaren en fullständig bild av sitt objekt. Denna uppfattning kom också till uttryck i den svenska rättsvetenskapen under 1800-talet. Schlyter hade framhållit den rättsdogmatiskt orienterade rättsvetenskapens betydelse för besvarandet av frågan ”huru är de 175 Peterson, a.a., s. 227. 176 Stahl, Rechtswissenschaft oder Volksbewußtsein?, s. 10. Se också Peterson, Theorie und/oder Praxis, s. 227. 177 Savigny, Vom Beruf, s. 125 [s. 48]. Se också Wilhelm, Den juridiska metodläran, s. 13. „Es ist nicht so, daß die Rechtswissenschaft ihrem Wesen nach dahin streben müsse und wirklich strebe, die gerechte Würdigung des conkreten Falls zu übersehen, und ihn der abstrakten Regel zu opfern. Im Gegentheil ist es ihre Aufgabe, die Entscheidungen zu individualisiren, das Besondere, Eigenthümliche jeder Streitsache möglichst zur Geltung zu bringen.“176 „Ein zweyfacher Sinn ist dem Juristen unendtbehrlich: der historische, um das eigenthümliche jedes Zeitalters und jeder Rechtsform scharf aufzufassen, und der systematische, um jeden Begriff und jeden Satz in lebendiger Verbindung und Wechselwirkung mit dem Ganzen anzusehen, d.h. in dem Verhältniß welches das allein wahre und natürliches ist.“177
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=