kapitel i •jura 55 det tänkta, stillastående systemet, men de tillämpliga normerna behövde däremot inte härröra från samma tidpunkt i historien. Domaren måste därför själv välja bland rättsreglerna i det historiska källmaterialet.162 Kirchmanns misstanke att alla jurister, genom att söka sig bakåt i rättskällematerialet, ägnade sig åt rättshistoriska undersökningar var dock enligt Stahl ogrundad: Däremot måste domstolen respektera ett stabilt rättsläge och därför jämföra det egna fallet med äldre beskrivningar av samma situation i den positiva rätten och i denna respekt för det historiska låg naturligtvis ett konserverande drag i rättstillämpningen.164 Stahl framhöll just detta i det han påpekade att „[die] […] wenigen Gesetze sind […] bindend, und sollen […] in ihrem wahren Sinn und Zusammenhang und in einer gleichmäßigen Weise für alle Fälle angewendet werden […].“165 Ändå hade denna respekt för ett stabilt rättsläge inget med juristernas intresse för rättshistorien att göra. Syftet var istället praktiskt, nämligen att skapa förutsättningar för likformighet och därmed förutsägbarhet i dömandet. Till detta kom att den juridiska metoden och domarens bundenhet till den gällande rätten, enligt Stahls uppfattning, i två avseenden också kunde tänkas öka snabbheten i rättegången. För det första medförde kravet på respekt för gällande rätt att domstolens utredningsbörda minskade. Genom att formellt definiera den juridiskt korrekta lösningen somgällande rätt skulle det för alla inblandade i en rättegång vara tydligt vilka mål som fanns 162 Sandström, a.a., s. 276. 163 Stahl, Rechtswissenschaft oder Volksbewußtsein?, s. 10 f. Se också Sandström, a.a., s. 271. 164 Sandström, a.a., s. 276. 165 Stahl, Rechtswissenschaft oder Volksbewußtsein?, s. 12. „Die Anklage aber, daß sie in der richterlichen Anwendung die Gerechtigkeit, der sie dienen soll, vielmehr zerstöre, beruht auf eben den unrichtigen Voraussetzungen, aus welchen ihr der wissenschaftliche Werth bestritten wird. […] Die gründliche Herausstellung dessen, was das Gesetz will, sei es daß dazu „stäubige Commentare“ erforderlich sind, und die gründliche Herausstellung des thatsächlichen Verhältnisses, sei es, wo solches in Betracht kommt, durch die gelehrteste historische Forschung ist wirklich nicht ein Mittel, um bloß kunstmäßig aber ungerecht, sondern um gerecht zu entscheiden. Das ist nicht eine künstliche Rechnung, sondern das natürliche und unvermeidliche Verfahren, daß wo das Urtheil von frühern Voraussetzungen abhängt, diese Voraussetzungen auch untersucht werden, sie können unmöglich schon ‚in der Brust eines jedes klar zu finden zein.‘“163
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=