kapitel i •jura 53 liga som den positiva rättens historiska egenskaper. Den gällande rätten utgjorde istället något avslutat i tidslig mening, eftersom rätten, betraktad på detta sätt, inte längre utvecklade sig. Att rättsordningen, betraktad rättsdogmatiskt, utgör en helhet som måste uppfattas som komplett och koherent framgår också av Wilhelms beskrivning. Juristens bild av den gällande rätten är därför inte bara att den utgör den slutliga produkten av rättsutvecklingen, utan också att den gällande rätten är fullkomlig och uttömmande.158 Rättsordningen kan därför erbjuda ett svar på varje rättsfråga som kan uppkomma. Savigny beskrev följaktligen det rättsdogmatiska systemet som „ein Ganzes, welches zur Lösung jeder vorkommenden Ausgabe im Gebiete des Rechts bestimmt ist,“159 alltså som ett ordnat och slutet system av rättsnormer med ett historiskt ursprung. Genom anläggandet av ett rättsdogmatiskt perspektiv hade juristen också funnit de urvalskriterier, d.v.s. denmetod, som fordrades för att i det enskilda fallet välja i det historiskamaterial somden positiva rätten erbjöd. Kriterierna utgjordes av det rättsdogmatiska perspektivets krav på koherens, det vill säga fullständighet ochmotsägelselöshet. Domaren måste alltså, i det juridiska kvalificeringsarbetet, anpassa, sammanväga och avväga rättskällornas argument på ett sådant sätt att lösningen helt och hållet framstod sommotsägelselös, fullständig och i harmoni med rättssystemet som helhet. Endast då kunde rättsreglerna fungera som dogmer, d.v.s. som lärosatser, vars sanningshalt och normativitet inte kunde motsägas eller lämna någon öppning för vidare tolkning. Däri bestod den juridiska metoden. Endast i de fall då dessa krav var uppfyllda i den juridiska lösningen kunde domaren sägas ha avdömt fallet i enlighet med gällande rätt. Domaren saknade emellertid ett konkret uttryck för det koherenta och fullständiga rättssystem, vars existens han tog för givet. Det var istället själva föreställningen om detta som utgjorde utgångspunkten för det juridiska arbetet.160 Den metod, i enlighet med vilken juristen utredde den positiva rätten i sökandet efter gällande rätt, var därför avgörande för reslutatet i det enskilda fallet. Detsamma gällde den allmänna likformighe158 Peterson, Claes & Sandström, Marie, Till frågan om rättsvetenskapens bevisbörda. I väntan på historiens dom, Juridisk Tidskrift, 1999/00, s. 751 –768, s. 752. 159 Savigny, System, bd. 1, s. 262. Se också Wilhelm, Den juridiska metodläran. s. 39, Schröder, Recht als Wissenschaft, s. 245, Meder, Stephan, Mißverstehen und Verstehen. Savignys Grundlegung der juristischen Hermeneutik, Tübingen, 2004, s. 184 och Samuelsson, Joel, Tolkningslärans gåta. En studie i avtalsrätt, Uppsala, 2011, s. 81. 160 Samuelsson, Tolkningslärans gåta, s. 84.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=