kapitel i •jura 43 Det var alltså först när ett faktiskt beteende i samhället kunde hänföras till en beskrivning i en rättskälla som det överhuvudtaget var möjligt att tala om ett juridiskt reglerat förhållande, eller vad Stahl valde att kalla ett rättsförhållande.127 Både lagstiftningsakten och uppkomsten av sedvanerätt utgjorde exempel på denna övergång från ett utomrättsligt förhållande i den naturliga rätten till ett rättsligt förhållande i den positiva rätten. Alla former av rättsbildning, såväl offentlig som privat, markerade således övergången från rättslig potens till existens.128 Eftersom varje rättsligt reglerad relation ytterst var sprungen ur samhället hade den „ein natürliches Verhältniß zu Grunde.“129 Till detta kom den reglering som gav relationen en rättslig form. I fråga om bildandet av ett rättsförhållande fordrades dock oftast flera lagregler från skilda rättsområden. Rättsförhållandena bestod därför inte sällan av „[ein] Complexe von Thatsachen und thatsächlichen Beziehungen, und ihren rechtlichen Normen.“130 Savigny karaktäriserade rättsförhållandet som en relation „zwischen Person und Person, durch eine Rechtregel bestimmt.“131 Den rättsliga relationen hade både en individuell och en generell sida. Det rättsliga förhållandet lät sig individualiseras: Den individuella delen av rättsförhållandet bestod av „ein Stoff“, d.v.s. av unika faktiska omständigheter i det enskilda fallet.132 Rättsförhållandets andra sida bestod dock av „die rechtliche Bestimmung dieses Stoffes.“133 De rättsliga kvalificeringarna var, i motsats till rättsförhållandets faktasida, generella och därför tillämpliga på alla rättsförhållanden av samma slag. Rättsförhållandet utgjordes med andra ord av faktiska omständigheter och dessa omständigheters respektive juridiska kvalificering, vilka återfanns i en eller flera rättsregler. Rättsförhållandet kunde alltså, enligt Sa127 Stahl, Friedrich Julius, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 114. 128 Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 275. 129 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 113. Det kan vidare i detta sammanhang påpekas att ordet „natürliches“, mot bakgrund av vad som sagts ovan, inte tolkas som en hänvisning till naturrättsliga, metafysiska begrepp, utan bör förstås i betydelserna ”vardaglig” eller ”faktisk”. Alla juridiska förhållanden härrörde således, på grund av sitt ursprung i den ”naturliga rätten,”ur samhälleliga förhållanden. Se också Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 274. 130 Stahl, Die Philosophie des Rechts bd. 2:1, s. 146 och Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 220. 131 Savigny, System, bd. 1, s. 333. 132 Savigny, a.a., ibid. 133 A.a., ibid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=