kapitel i •jura 41 horisont, nödvändigt att upprätthålla en sådan distinktion på konstruerad väg. Savigny framhöll därför, beträffande den positiva rätten, att „[s]ein Daseyn aber ist ein selbständiges, und darum ist es kein Wiederspruch, wenn im einzelnen Fall die Möglichkeit unsittlicher Ausübung eines wirklich vorhandenen Rechts behauptet wird.“115 Liksom för Stahl var det för Savigny betydelsen av enhetligheten i det juridiska beslutsfattandet och dömandet som i det moderna samhället gjorde det nödvändigt att formalisera den naturliga rätten och därigenom skilja den från andra samhälleliga uttryck. Endast då kunde rättsordningen överblickas och dess gränser bestämmas.Detta innebar naturligtvis, att alla rättsliga föreställningar, som inte manifesterade sig i rättskällorna, måste anses ointressanta för juristen. Savigny ansåg således att rättens politiska tillvaro, från juridisk horisont utgjorde en obegränsad massa av likvärdiga argument.116 I likhet med Stahl betonade Savigny därför betydelsen av den naturliga rättens omvandling till positiv rätt genom en politisk process, somgjorde olika rättsliga föreställningar i det allmänna rättsmedvetandet till tillämpbar juridik. Den folkliga rättskänslan erkändes alltså som juridiskt legitim först då den„[sich in] äußerenHandlungen[…] offenbart.“117 Den yttre”handling”som Savigny omnämnde som central i övergången från naturlig till positiv rätt kunde exempelvis manifestera sig på ett närmast omärkligt sätt, som i fallet med sedvanerätten.118 Viljan att underkasta sig ett visst bruk, såsom vore det en norm, skapade i dessa fall också den rättsliga normen. En i tiden och rummet distinktare handling utgjorde dock lagstiftarens agerande för att göra ett visst beteende till lag.119 Handlingen kunde i detta fall inte bara beskrivas som ett agerande eller ett ingripande i rättens ständigt pågående utveckling, den resulterade också i en handling – i betydelsen dokument. På detta sätt sammankopplades frågan om hur den juridiskt relevanta rätten skulle bestämmas med förekomsten av vissa specifika källor. Valet av ordet handling speglade alltså också behovet av en rättskällelära.120 115 Savigny, System, bd. 1, s. 332. 116 Savigny, a.a., s. 35. 117 A.a., ibid. 118 Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 213. 119 Sandström, a.a., s. 213 f. 120 Om detta resonemang i allmänhet, se Peczenik, Alexander, On Law and Reason, Dordrecht, 1989, s. 318.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=