jura novit curia 40 Juristens behov av att begränsa sin förståelse av samhället i förhållande till den holistiska bild som den naturliga rätten förmedlade tillfredsställdes alltså genom distinktionen mellan positiv rätt och naturlig rätt, d.v.s. genom uppställandet av en juridisk rättskällelära. Rättskälleläran verkade gynnande på likformigheten och förutsägbarheten i rättstillämpingen, eftersom utrymmet för den juridiska argumentationen krympte. Från juristens horisont skiljdes, genom rättskälleläran „das was nur innerlich und potentiell und unbestimmt im Volke ist, statt das, was bereits äußerlich und actuell bestimmter Gestalt verwirklicht ist.“111 Savignys beskrivning av relationen mellan den naturliga rätten och den positiva rätten tog sin utgångspunkt i den privaträttsliga sfären och närmare bestämt i relationen mellan rätten och moralen. Rätt och moral utgjorde, enligt Savigny, olika aspekter av samhällslivet. Genom rätten i sträng bemärkelse tillförsäkrades människan sin privata frihetssfär, „einen sichern, freyen Raum,“112 vilken också kunde innebära en rätt att inskränka andras frihet. Rätten utgjorde de regler som i det enskilda fallet instrumentaliserade och bestämde gränserna för de moraliska förpliktelserna: Människan fick alltså i viss utsträckning sin privata frihetssfär bestämd av rättsordningen, ty bara inom dessa gränser var moraliska förpliktelser möjliga att sanktionera. För att de rättsliga gränserna för människans frihet i förhållande till de mer lösliga gränserna i moralen skulle kunna upprätthållas fordrades således att rätten lät sig klart och tydligt avgränsas på ett formellt sätt. Den formella rätten tjänade visserligen den naturliga rätten, det vill säga moralen eller politiken, men måste av juristerna uppfattas som något avgränsat från denna.114 Som Savigny hade påpekat i Vom Beruf, hade rätten inte någon tillvaro för sig. Det var dock, från en juridisk 110 Stahl, Rechtswissenschaft oder Volksbewußtsein?, s. 22. Se också Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 282 f. 111 Stahl, a.a., s. 4. Se också Sandström, a.a., s. 274. 112 Savigny, System, bd. 1, s. 332. 113 Savigny, a.a., ibid. 114 Peterson, Claes, Äganderätt, avtalsfrihet och fördelning av företagens vinster. Vinstdelningssystemet i svensk 1800-talsdebatt, Stockholm, 1984, s. 12. ist der Erfolg da wie dort nothwendig der, daß alles Recht von der persönlichen, zufälligen, unvoraussichtlichen Meinung der Urtheiler abhängt.“110 „Die Regel wodurch jene Gränze und durch sie dieser freye Raum bestimmt wird, ist das Recht.“113
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=