RB 73

jura novit curia 34 dessa sin grund i sådana faktorer som kön, klass, uppfostran, ekonomiska förutsättningar och traditioner.85 Slutsatsen måste därför bli att medborgarna bara kunde förväntas hysa en tydlig rättsuppfattning i samhällsfrågor somde hade en yrkesmässig eller personlig erfarenhet av.86 Detta gällde särskilt i mer komplexa och tekniska rättsfrågor. Stahl framhöll dock att många rättegångar rörde just sådana frågor där en gemensam rättsuppfattning hos befolkningen helt saknades.87 Beträffande den naturliga rättens stegvisa fragmentisering i takt med samhällets utveckling och ökade krav på specialisering hade Savigny i Vom Beruf gjort samma iakttagelse som Stahl. Savigny hade framhållit att „[b]ey steigender Cultur […] sondern sich alle Thätigkeiten des Volkes immer mehr, und was sonst gemeinschaftlich betrieben wurde, fällt jetzt einzelnen Ständen anheim.“88 Savignys slutsats var alltså att det allmänna rättsmedvetandet, som i de enkla samhällena hade varit gemensamt på grund av medborgarnas likartade livsvillkor, i takt med en stigande kulturell utveckling, gick förlorad. Därmed var medborgarnas erfarenheter inte längre gemensamma, utan beroende av stånds- och klasstillhörighet, eller andra samhälleliga omständigheter. Puchta hade också, i sitt omfattande arbete Das Gewohnheitsrecht, uppmärksammat den naturliga rättens successiva upplösning i takt med samhällsutvecklingen.89 Beträffande de svenska förhållandena formulerade sig Carl Olof Delldén i sin kommentar till Kirchmanns föredrag på ett sätt som nästan ordagrant överensstämmer med Savignys beskrivning: Delldén betraktade således inte den naturliga rättens stegvisa sönderfall i olika rättsuppfattningar som problematisk.Rättens utveckling idenna rikt85 Stahl, Rechtswissenschaft oder Volksbewußtsein?, s. 15. 86 Stahl, a.a., s. 16. 87 A.a., s. 15. 88 Savigny, Vom Beruf, s. 104 [s. 12] och Savigny, System, bd. 1, s. 16-18. 89 Puchta, Georg Friedrich, Das Gewohnheitsrecht, Erlangen, 1828, s. 148 f. 90 Delldén, Vederläggning, s. 573. Se också Schrevelius, FredrikLärobok i Sveriges allmänna nu ”Att vid en upphunnen högre culturgrad arbetets fördelning skall komma till stånd lika mycket inom den immateriella, som omedelbart materiella eller industriella verksamhets-sferen, har sin grund i sakens natur, men deraf följer icke, att någon i djupet gående söndring eller isolation bör äga rum emellan de serskilta föremålen för den menskliga verksamheten. Äfven här råder organisk enhet […].”90

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=