jura novit curia 32 hade sin grund och existens bortom tiden och rummet, kunde, enligt Savigny, inte längre åberopas som den positiva rättens orsak och grund.74 Istället måste svaret på frågan om rättens ursprung sökas i samhällsutvecklingen. Rätten kunde alltså bara betraktas som en aspekt av mänskligt liv i stort. I ett berömt uttalande i Vom Beruf hade Savigny givit uttryck för denna positivistiska uppfattning: Stahl hade för egen del, stödd på von Schelling, i första upplagan av sitt trebandsverk Die Philosophie des Rechts nach geschichtlicher Ansicht från åren 1830 –1837, gjort ett liknande påpekande beträffande naturrättens ställning. Stahl ansåg att genom antagandet av en positivistisk grund för alla ting, inklusive rätten, måste också det mest kännetecknande för det historiskt givna, nämligen utvecklingen i tid och rum, träda i förgrunden i fråga om människans förståelse av sin omvärld.76 Därmed undanträngdes föreställningen om den en gång för alla givna metafysiska världen som ett undersökningsbart objekt. Stahl betraktade denna omsvängning i den vetenskapliga förståelsen av världen som den yttersta konsekvensen av Schellings filosofi.77 Genom Schellings anspråk på att förankra den mänskliga kunskapen idet historiskt givna, föll „das ganze frühereNaturrecht in Form und Inhalt.“78 Naturrätten utgjorde således inte längre ett vetenskapligt begrepp och den naturrättsligt orienterade rättsvetenskapens lärosatser måste därmed uppfattas som overifierbara spekulationer.79 För att ytterligare ta avstånd från den antagna naturrättsliga grunden för den positiva rätten hade Stahl i Die Philosophie des Rechts karaktäriserat begreppenrätt ochpositiv rätt som synonyma.80 74 För en mer utförlig beskrivning av naturrätten som begrepp, se Peterson, Claes, Rättslig enhet genom naturrätt, Juridisk Tidskrift, 1992/93, och Peterson, Debatten om 1826 års förslag, s. 620–642. 75 Savigny, Vom Beruf, s. 114 f. [s. 30 f.]. 76 Stahl, Friedrich Julius, Die Philosophie des Rechts nach geschichtlicher Ansicht, bd. 1,Heidelberg, 1830, s. 260 ff. 77 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 1, ibid. 78 Stahl, a.a., bd. 1, s. 262. 79 Stahl, a.a., bd. 1, ibid. 80 Stahl, a.a. bd. 2:1, Heidelberg, 1833, s. 144. „Das Recht nämlich hat kein Daseyn für sich, seinWesen vielmehr ist das Leben den Menschen selbst, von einer besondern Seite angesehen.“75
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=