jura novit curia 28 ensstämde med exempelvis processande parters förväntningar. Dessutom var lagen ofta full av oklara eller rent av oreglerade situationer: Vad som komplicerade den naturliga rättens formalisering var att den naturliga rätten så snabbt ändrade sitt innehåll. Såsom en produkt av samhällslivet förändrade den sig i takt med samhällsutvecklingen. Lagstiftaren saknade dock förmågan att tillräckligt snabbt anpassa den positiva rätten till samhällets fordringar. Konsekvensen blev att lagstiftningen innehöll luckor och materiella avvikelser. Den positiva rätten uppvisade därför inte bara en materiellt begränsad, utan också en föråldrad, rättshistorisk bild av rätten. Den positiva rätten framstod därmed som en död och oflexibel materia: Kirchmann fann i sitt anförande anledning att påminna sina åhörare om Friedrich Carl von Savignys inställning i den tyska kodifikationsstriden.58 Savigny hade motsatt sig en kodifiering, eftersom han ansåg att en sådan rättsbildning inte vore förenlig med rättens organiska natur.59 Kirchmanns uppfattning var dock att Savigny, liksom resten av den historiska skolans 56 Kirchmann, Die Werthlosigkeit der Jurisprudenz, s. 15. 57 Kirchmann, a.a., s. 15 f. 58 Kodifikationsstriden utgör beteckningen på den konflikt rörande behovet av en tysk civillagskodifikation som uppstod i tysk juridisk debatt under 1800-talets första decennium. Debatten kom huvudsakligen att föras mellan den historiska skolans företrädare Friedrich Carl von Savigny och civilrättsprofessorn A. F. J. Thibaut. Thibaut pläderade för genomförandet av ett lagstiftningsprojekt motsvarande införandet av den franska Code civil 1804, medan Savigny i sin motskrift invände mot en sådan reform. Tyskland var nämligen inte vid den tidpunkten i historien mogen för ett sådant projekt, menade Savigny. Se Peterson, Debatten om 1826 års förslag, s. 251 ff., Hans Hattenhaur i inledningen till Thibaut und Savigny. Ihre programmatischen Schriften, München, 1973, s. 40 ff. samt Wilhelm, Den juridiska metodläran, s. 16 ff. 59 Savigny, Friedrich Carl von, Vom Beruf unserer Zeit für Gesetzgebung und Rechtwissenschaft, i Thibaut und Savigny: Ihre programmatischen Schriften (Hrsg. Hans Hattenhaur), München, 1973 [Heidelberg, 1814], s. 162 f. [s. 112 f.] „DieNachtheile des positivenGesetzes für das natürliche Recht sind allbekannt. Jedes positive Gesetz ist bedingt durch den Grad der Kenntniß des natürlichen Rechts […] [a]ber wo auch der Inhalt wahr ist, ist doch die Form der Ausdruck des positivenGesetzes vielfachmangelhaft; daher die Lücken, die Wiedersprüche, die Dunkelkeiten, der Zweifel.“56 „Das positives Gesetz ist starr; das Recht fortschreitend; deshalb wird selbst die Wahrheit jenes mit der Zeit zur Umwahrheit. Die Aufhebung dieselben durch ein neues ist nie ohne Gewalt ausführbar; sie entbehrt des stetigen und dashalb milden Uebergans des natürlichen Rechts.“57
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=