kapitel i •jura 27 som ett kosmetiskt statligt utanpåverk, utan förankring i människornas levnadsförhållanden.49 En del av orsaken till problemen stod, enligt Kirchman, ytterst att finna i rättens egen natur.Rätten, definierad sommänniskornas uppfattning om vad som i en viss situation var rätt, hölls i formav bruk, konventioner, tumregler och ordspråk levande i det folkliga medvetandet.50 Kirchmann sammanfattade uttrycken för rättskänslan under begreppet den naturliga rätten – das natürliche Recht.51 Definitionen av rätten hade dock inget att göra med en metafysiskt grundad naturrätt. Istället utgjorde rätten, enligt Kirchmanns mening, något som skapades av människor. Den var således en del av samhällslivet.Den folkliga uppfattningen om vad som i rättsligt hänseende krävdes i en viss situation kunde dock variera starkt från ett fall till ett annat. Den naturliga rätten var därför „ein Wissen des Rechts in dem einzelnen Falle.“52 Med andra ord kunde den naturliga rätten beskrivas som känslan hos den enskilda människan för vad rättvisan krävde i ett bestämt fall.53 Omständigheterna i det enskilda fallet dikterade oftast villkoren för hur den enskilda medborgaren ansåg att rättsregeln borde vara utformad. Kirchmann menade att den naturliga rätten genomgick en formaliseringsprocess, då den nedtecknades i lagstiftning eller rättspraxis. Genom att den naturliga rätten omvandlades till rättsregler i det juridiska källmaterialet lämnade den sin folkliga tillvaro och uppgick i vad Kirchmann valde att kalladen positiva rätten.54 Den naturliga rättens övergång till positiv rätt fick, enligt Kirchmann, många negativa effekter för samhället. Eftersom den naturliga rätten var utspridd i olika moraluppfattningar, språkliga uttryckssätt, konvenanser och bruk hos befolkningen skulle lagstiftaren omöjligen förmå att nedteckna den i hela dess vidd.55 Flera viktiga nyanser i rätten gick därför förlorade i formaliseringsprocessen. Detta var också anledningen till att de juridiska lösningarna i så liten utsträckning över49 Kirchmann, Die Werthlosigkeit der Jurisprudenz, s. 23. 50 Peterson, Theorie und/oder Praxis, s. 216. 51 Kirchmann, Die Werthlosigkeit der Jurisprudenz, s. 6 och 15 f. Se också Peterson, Theorie und/oder Praxis, s. 216. 52 Kirchmann, Die Werthlosigkeit der Jurisprudenz, s. 7. Peterson, a.a., ibid. 53 Kirchmann, a.a. ibid. Se också Peterson, a.a., ibid. 54 Kirchmann, a.a., s. 15 f. 55 Peterson, Theorie und/oder Praxis, s. 223.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=