kapitel i •jura 25 läran och den tyska civilprocessrätten.44 Kirchmanns förhoppning var att domstolarna skulle kunna tillförsäkra medborgarna vad lagstiftaren förvägrade dem, nämligen en modern och dynamisk rättsordning. En reform framstod härvidlag som nödvändig. Om den politiska processen inte förmådde att skapa enhetliga och adekvata rättsregler, så måste medborgarnas möjligheter att i det enskilda fallet påverka sin vardag ökas.Kirchmann såg alltså i ett ökat partsinflytande över rättegången ett sätt att kombinera självregleringen med stärkandet av bandet mellan stat och samhälle. Förutom att referera Kirchmanns föredrag lät Carl Olof Delldén i sin artikel de svenska läsarna ta del av hur han själv såg på Kirchmanns argumentation. De synpunkter som Delldén framförde överensstämde i hög grad med innehållet i den motskrift betitladRechtwissenschaft oder Volksbewußtsein?, som hade författats 1848 av Friedrich Julius Stahl för att bemöta kritiken mot den historiska skolan och för att utvärdera det förslag som Kirchmann hade presenterat.45 Delldéns och Stahls artiklar erbjuder, tillsammans med Kirchmanns föredrag, en inblick i de svårigheter som lagstiftare och domstolsväsende stod inför vid mitten av 1800-talet. I deras respektive texter framträder också de delvis konkurrerande intressen ifråga om materiell rättvisa och formell rättssäkerhet som måste tillgodoses och förenas i en juridisk metodlära. Kirchmanns reformförslag avseende den tyska civilprocessrätten genomfördes aldrig. Dess värde ligger istället i att det tydligt ställer den historiska skolans juridiska metodlära i relief. Det är uppenbart att Kirchmanns förslag – om det hade genomförts – skulle ha inneburit en långtgående omdaning av såväl processrätten som den juridiska metodläran. Reformen skulle ha påverkat innebörden i gamla och hävdvunna processrättsliga principer och kanske deras fortsatta giltighet. Detta gällde inte minst i fråga om principen omjura novit curia, som vid denna tid sedan länge gällt i både Sverige och Tyskland. Principen omjura novit curiakom, trots att den aldrig uttryckligen nämndes i Kirchmanns föredrag, att bli en av de mest centrala måltavlorna i debatten. Eftersom Kirchmanns föredrag avsåg förutsättningarna för bedrivandet av såväl den praktiska som den teoretiska juridiska verksamheten var det naturligt att utgångspunkterna för domstolarnas rättsskipning och den juridiska metoden hamnade 44 Kirchmann, a.a., s. 27. 45 Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 17 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=