avslutning 217 Då den juridiska metodlärans utveckling undersöks med utgångspunkt i principen omjura novit curiaframgår det att införandet av begreppet gällande rätt i den juridiska vokabulären utgjorde en brytpunkt i rättshistorien.Därmed utmönstrades nämligen alla metafysiska inslag ur rättsvetenskapen och den klassiska naturrättsepoken nådde sin slutpunkt. Den stora vattendelaren i den juridiskametodlärans historia är således den historiska skolans uppkomst under 1800-talets första hälft, varigenom rättsvetenskapen fick en positivistisk inriktning. Det bör framhållas att denna revolution inte enbart var av akademisk betydelse; tvärtom signalerade föreställningen om en gällande rätt framväxten av den moderna rättsstaten och dess krav på rättstillämpningen.Historiska skolans programvar således påtagligt nytto- och domstolsorienterat, vilket förklarar dess starka inverkan på den praktiskt verksamme juristens arbetssituation och uppgifter. I det praktiska rättslivet fick de framväxande kraven på rättsstatlighet till konsekvens att legaliteten i rättsskipningen betonades. Samtidigt ökade – på grund av samhällsutvecklingen – behovet av snabb och billig rättsskipning. Det var mot denna bakgrund som historiska skolans företrädare utarbetade en juridisk metodlära som skulle utgöra den yttersta garanten för likformighet och förutsägbarhet i domstolarnas praxis. Det rättsstatliga legalitetskravet formulerades av den historiska skolans företrädare såsom en förväntan hos den rättssökande allmänheten att staten i sin rättstillämpning skall vara bunden av den gällande rätten och den juridiska metodlärans gränser. Statens olika rättstillämpande organ måste således alltid ha en rättslig grund för sitt dömande och behandla lika fall lika. Dessa målsättningar stod dock till synes i strid med rättens föränderliga och gränslösa natur. Ur ett rättspositivistiskt perspektiv låter sig rätten inte skiljas från andra samhälleliga företeelser. Den utgör istället endast en sida av det mänskliga livets totalitet. Rätten är därmed hela tiden utsatt för förändring och påverkan från samhället. Frågan, som den historiska skolans företrädare sökte besvara, var därför hur den positiva rätten skall kunna bilda underlag för en likformig och därmed förutsägbar rättstillämpning. Skolans svar tog sin utgångspunkt i föreställningen om en positiv och gällande rätt, vars gränser uppställdes av den juridiska metodläran i allmänhet och av rättskälleläran i synnerhet. Genom fixeringen av rätten i vissa bestämda källor Jura – fiktionen gällande rätt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=