kapitel iii •curia 211 förde således åsikten att ”civilprocess i trängre mening är det lagligen reglerade förfarande, i och genom vilket domstol, såsom statens organ, i ett givet fall av privaträttslig natur har att fastställa vad som överensstämmer med den objektiva rätten och sålunda meddela rättsskydd.”936 Civilprocessen, såsom en huvudsakligen statlig angelägenhet, måste skiljas från civilrätten.937 Till skillnad från civilrätten, som alltså kunde ge upphov till privaträttsliga rättsförhållanden, var det, enligt Kallenberg, ”icke i processen fråga om produktion av ny objektiv rätt utan om tillämpning av redan bestående sådan rätt.”938 Kallenbergs uppfattning speglade alltså såväl den principiella skillnad mellan juridik och politik, som kom till uttryck i den juridiska metodläran, som den funktionsdelning mellan lagstiftande och dömande organ i staten, som utgjorde metodlärans fundament. Om denna institutionella ochmetodologiska skillnad skulle kunna upprätthållas måste civilprocessrätten uppfattas som ett offentligrättsligt rättsområde och inte som en renodlad förlängning av civilrätten. Härvidlag skilde sig civilprocessen från skiljeförfarandet eller andra former av alternativ tvistlösning. Om, framhöll Kallenberg, juristerna I egenskap av parternas förtroendemän var skiljemännen ”icke vid sin prövning bundna av den positiva rättens bud; de äga avgöra tvisten efter rena billighetssynpunkter.”940 I Kallenbergs uttalande ekade således också diskussionen huruvida domaruppdraget utgjorde ett ämbete eller ett förtroendeuppdrag. Synen på domstolarnas uppdrag i staten, att döma enligt gällande rätt, gjorde det också nödvändigt att tillsätta domare på meritokratisk grund och att begränsa deras inflytande genom den juridiska me936 Kallenberg, Svensk civilprocess, bd. 1, s. 7. Se också följande sidor, särskilt s. 11. På sidan 8 tillade Kallenberg i en not att ”Det råder inom den moderna processdoktrinen ej enighet om vad man bör sätta som processens huvudändamål.” Han upprepade emellertid trots detta konstaterande sin tidigare framförda uppfattning: ”Jag anser för min del, i likhet med många processualister (Wach, Hellwig, Wrede, Granfelt m.fl.), att detta ändamål är rättsskydd.” 937 Kallenberg, Svensk civilprocess, bd.1, s. 11. 938 Kallenberg, a.a., s. 20. 939 A.a., s. 20 –25. 940 A.a., s. 25. ”[…] med process förstår statens genom domstolarna utövande rättsskipande verksamhet, så är därmed utan vidare givet, att skiljemannaförfarande (kompromiss) icke är process. Skiljemän handla nämligen icke på statens vägnar, de avgöra ej tvisten på grund av dess domsrätt utan äro att betrakta såsom parternas förtroendemän.”939
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=