jura novit curia 210 gällande rätt kunde tillåtas påverka parternas dispositionsrätt i civilprocessen. Denne gick så långt att han hävdade att officialintresset kunde inskränka parternas rätt att förfoga över den faktiska ramen för rättegången. Han tycks därmed ha menat att rättsskyddsläran innebar en rätt för domstolen att fordra att parterna i alla avseenden skulle skjuta sina privata bevekelsegrunder för att inleda rättegången åt sidan. Istället skulle parterna gemensamt främja en dom, som inte bara överensstämde med gällande rätt inom den ram som parterna satte upp för processen, utan som på korrekt sätt speglade ett fullständigt underlag rörande omständigheterna i målet. Rättsskyddsläran diskuterades också av Ernst Trygger, som i sin docentavhandling utförligt utredde civilprocessrättens begrepp och syften. Han fastslog att civilprocessens syfte var att bereda rättsskydd och att rättsskyddsläran gjorde processrätten till ett eget rättsområde i förhållande till civilrätten.931 Eftersom parternas civilrättsliga intressen måste skyddas av staten fick den inte svika denna plikt, exempelvis genom att uppställa komplicerade rättegångsregler som gjorde det svårt för medborgarna att göra sin rätt gällande.932 De processrättsliga reglerna fick dock heller inte vara sådana att de inbjöd till onödiga, orättfärdiga eller rent av omoraliska rättegångar.933 Ett processrättsligt system som inbjöd till rättegång, vare sig talan vore rättsligt välgrundad eller ej, skulle snart komma att leda till stor rättsotrygghet och onödiga kostnader såväl för den enskilde som för det allmänna. Staten hade därför också, enligt Tryggers uppfattning, ett legitimt intresse av att försöka begränsa antalet tvister. Trygger framhöll att ”[d]en positiva rätten får taga sig lika mycket till vara för att binda de olika slags rättsskyddsanspråken vid för stränga förutsättningar som för att erkänna ett anspråk på rättsskydd i den ena eller andra formen, der ett verkligt behof icke förefinnas.”934 I båda dessa fall sattes ”rättssäkerheten i samhället på spel.”935 Ett stabilt rättsläge och god förutsägbarhet ifråga om vilka slags tvister som staten uppfattade som legitima måste alltså vägas mot en flexibilitet i juridiken i förhållande till samhällsutvecklingen. Under 1900-talets första decennier utgjorde rättsskyddsläran fortfarande den dominerande teorin inom civilprocessrätten. Ernst Kallenberg fram931 Trygger, Ernst, Om skriftliga bevis såsom civilprocessuellt institut, Stockholm, 1887, s. 22. 932 Trygger, Om skriftliga bevis, s. 23. 933 Trygger, a.a., ibid. 934 A.a., ibid. 935 A.a., ibid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=