kapitel i •jura 21 rättssökande.”23 I andra upplagan av arbetet, som då blivit ett självständigt rättsvetenskapligt specimen, hette det att ”rättegångsväsendets ordnande bör afse att vinna ej mindre en säker och snabb, än en billig rättsskipning.”24 Här angavs också hur en ökad likformighet och förutsägbarhet skulle kunna uppnås, nämligen genom en juridisk metod som säkerställde ”en riktig tillämpning af gällande rätt på det […] faktiska materialet.”25 Måttet på rättsavgörandets juridiska kvalitet skulle alltså vara dess överensstämmelse med gällande rätt. Den juridiska metoden måste därför vara anpassad till dessa förutsättningar. Delldéns och Afzelius uttalanden gav uttryck för den historiska skolans metodologiska grundsyn. Svensk rättsvetenskap stod den tyska rättsvetenskapen nära, vilket naturligtvis också påverkade den praktiska juridiska metoden.26 Sedan programförklaringen 1814 hade den historiska skolan på kort tid blivit dominerande inom tysk rättsvetenskap i allmänhet och juridisk metodlära i synnerhet. Skolans skrifter spriddes också tidigt i Sverige. I inledningen till sina föreläsningar vårterminen 1835 omnämnde Carl Johan Schlyter den historiska skolan och dess företrädare Friedrich Julius Stahls omfattande arbete Die PhilosophiedesRechts nach geschichtlicher Ansicht, till stöd för sin kritik mot rationalismen inom rättsvetenskapen.27 Som ytterligare ett exempel på hur inflytelserik skolan var kan nämnas ett ofta citerat uttalande från Ivar Afzelius, grundat på hans observationer då han som doktorand28 reste runt i Tyskland. Reseskildringen publicerades i Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1877. I sin reseberättelse beskrev Afzelius den historiska skolan som den härskande skolbildningen inom rättsvetenskap och juridisk metodlära, ”så uteslutande, att den ej 23 Afzelius, Ivar, Grunddragen af rättegångsförfarandet i tvistemål. Jemförande framställning af utländsk och svensk lagstiftning, Stockholm, 1882, s. 2. 24 Afzelius, Ivar, Grunddragen af rättegångsförfarandet i tvistemål. Jemförande framställning af utländsk och svensk lagstiftning, ny upplaga, Stockholm, 1886, s. 2. 25 Afzelius, Grunddragen, 1882, s. 4. och Afzelius, Grunddragen, 1886, s. 4. 26 Pihlajamäki, Heikki, Evidence, crime, and the legal profession, Lund, 1997, s. 2. Pihlajamäki har beskrivit Tyskland som”the cradle of Swedish and later Finish legal science from the sixteenth century onwards.” Pihlajamäki har framhållit att ”it was […] from there [Germany] that Swedish and Finnish jurists drew their inspiration and statutory models.” Se också Björne, Lars, Rättssystemets utveckling. Helsingfors, 2003, s. 58. 27 Schlyter, Om Laghistoriens studium, s. 2. Se också Sundell, Jan-Olof, Tysk påverkan på svensk civilrättsdoktrin, Lund, 1987, s. 78 f. 28 Afzelius disputerade på avhandlingen Om cession af fordringar enligt svensk rätt och promoverades till juris doktor 1877. Se Sundell, Tysk påverkan på svensk civilrättsdoktrin, s. 133.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=