jura novit curia 200 Rättegången kunde beskrivas som „ein Kampf zweyer Mächte, der Macht des Staates und der Macht der von ihr selbst geschützten Persönlichkeit des einzelnen Menschen, nach Maaß und Bestimmung des ihnen Gemeinsamen, des Gesetzes.“870 Som Stahl framhöll, utgjorde således den enskilda rättegången, från statens och rättssamhällets horisont, bara en illustration av den nationella rättsstatligheten sedd ur ett tillämpningsperspektiv: För att säkerställa både den enskildes och statens intressen i rättegången behövde principen omjura novit curia, tvärtemot vad Kirchmann påstod, upprätthållas också i de dispositiva tvistemålen. Stahls uppfattning att civilprocessen utgjorde ett statligt rättsmedel för att beredamedborgarna skydd för sina privaträttsliga rättigheter kom att upprepas av andra företrädare för tysk statsrättsdoktrin och juridisk metodlära under 1800-talet.872 Rättsskyddsläran utgjorde under denna tid också den dominerande teorin i svensk rättsvetenskap. Efter hand som historien fortskred kom det offentligrättsliga inslaget i processen också att betonas allt starkare, tills dess den processrättsliga relationen mellan parterna och staten i doktrinen uppfattades som ett eget rättsförhållande. Rättegången betraktades som en offentligrättslig relation. Processrättsförhållandet var överordnat parternas civilrättsliga förhållande, vilken utgjorde processrättsförhållandets grund. I sitt arbete om grunddragen i den tyska statsrätten upprepade Carl Friedrich von Gerber Stahls uttalanden om civil869 Stahl, Rechtswissenschaft oder Volksbewußtsein?, s. 19. 870 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:2, s. 366. 871 Stahl, a.a., ibid. 872 Se Bellander, Henrik, Rättegångskostnader. Om kostnadsbördan i dispositiva tvistemål, u.o., 2017, s. 41 ff. „Dieses Allgemeine, diese Uebereinstimmung aller Entscheidungen gleichartiger Fälle, wenn sie auch ihrem Inhalt nach allerdings die lebendige Würdigung der gesammten Nation sein soll, kann doch nach menschlicher Schranke nicht anders bestehen und festgehalten werden, als durch Gesetz und Regel und durch die Entfaltung eines dauernden gleichmäßigen Veständnisses der Regel.“869 Läran om rättsskyddet „Wie er in dem specifischen Wesen der Gerechtigkeit gegründet ist so ist er auch das Eigenthümliche der Rechtspflege im Gegensatze der andern Sphären des Staates. Auch im Civilprozeß, wo zunächst das Recht des Verletztenmit dem des Beklagten im kampf ist, ist es doch immer die Autorität des Staates, welche jenen die Rechte eingeräumt hat.“871
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=