jura novit curia 196 als die Criminalrechtspflege.“856 I civilprocessen blev genom rättegången „[die] Rechte der Menschen gegeneinander geschützt.“857 Staten tillhandahöll sina domstolar och sin rättegångsordning för attgemedborgarna skydd för rättigheter, tillkomna antingen genom den offentliga rättsbildningen eller självregleringen. Möjligheten att inleda rättegång var alltså ett rättsmedel som syftade till attmedoffentligmakt skydda den privata rättssfären. Det var alltså ett återställande av den enskildes rätt i förhållande till en annan person som var civilprocessens syfte. I den meningen utgjorde processen en förlängning av den privaträttsliga autonomin, vars främsta signum var avtalsfriheten. Till skillnad från i straffrätten hade staten därför inte ett monopol på att få sina intressen, i första hand medborgarnas lydnad genom regelefterlevnad, tillgodosedda. Tvärtom fanns det inom civilprocessen „Raum für die Freiheit der Einzelnen.“858 Om parterna inte ville ta strid för att få sin motpart att uppfylla en förpliktelse borde staten heller inte lägga sig i detta ställningstagande. I viss utstäckning hade därför Kirchmann haft rätt: Civilprocessen var ett medel som parterna förfogade över för att med hjälp av det offentliga skaffa sig ett skydd för sina privata rättigheter och skyldigheter i förhållande till varandra, men bara när de så önskade. Stahl påpekade att Staten hade alltså ingen anledning att tvinga parterna att fortsätta rättegången om de önskade avbryta den. Om parterna under pågående rättegång förklarade att de ville fortsätta sin formellt sett rättsligt ”inkorrekta” relation borde de alltså ha rätt att avsluta rättegången. Parterna borde också under sådana omständigheter för framtiden kunna få sin relation formaliserad i en stadfäst förlikning genom dom. Att ett sådant agerande var tillåtet måste också uppfattas som logiskt. Om staten utanför rättegången saknade omedelbart intresse i hur parterna reglerade sina affärer så borde 856 A.a., ibid. 857 A.a., s. 414. Stahl framhöll på samma sida att ”Unterscheidet sich nun gleich die Civilrechtspflege von der Criminalrechtspflege dadurch, daß sie nicht das Ansehen der öffentlichen Ordnung, sondern das Recht des Einzelnen wiederherställt”. 858 A.a., ibid. 859 A.a., ibid. „[n]ur der Wille der Partheyen setzt das Gericht in Bewegung, sowohl seine erste Thätigkeit als die Fortsetzung derselben, und nur der Wille Partheyen bringt die Thatsachen vor das Gericht, von denen die Beurtheilung ihres Rechtes abhängt – Verhandlungsmaxime.“859
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=