kapitel iii •curia 195 mann tycks därmed ha uppfattat domstolarna som privatautonomins förlängda arm. I historiskt stora och framgångsrika handelsnationer hade domstolarna huvudsakligen betraktat sin uppgift på detta vis. Som föredömliga exempel i detta avseende anförde Kirchmann det romerska imperiet, liksom industrialiseringens föregångsland – England.847 Stahl delade dock inte Kirchmanns syn på domstolarnas roll i civilprocessen och i rättssamhället överhuvudtaget. Redan i andra delen av sin kristna rätts- och statslära från 1837 hade han utförligt givit sin syn både på straff- och civilprocessens samhällsfunktioner och de drag som enligt honom både förenade och skilde dessa processtyper åt. Till att börja med var det statliga utrymmet för intervention väsentligt mindre i civilprocessen än i straffprocessen. Straff- och civilprocessen hade således olika karaktär och syften, vilka kom till uttryck genom hela rättegångsförfarandet.848 Skillnaderna var i viss utsträckning naturliga. Genom straffprocessen skulle staten tillse att brottslingen bestraffades för brott mot vad som måste uppfattas som själva statsfundamentet, respekten för det gemensamma regelverket.849 Ifråga om straffprocessen menade Stahl därför att „das Ziel des ganzen Prozesses ist […], die Heiligkeit einer höhern Ordnung aufrecht zu halten, welcher menschliche Willkühr nichts vergeben darf.“850Ifråga om brottmålen hade staten således inget val när det gällde frågan huruvida en rättegång borde inledas eller ej. Straffprocessen syftade ytterst till att skydda staten själv som en moralisk organism och bevara dess fortlevnad. Det var därför statens plikt, i förhållande till detta högre mål, att inleda rättegång oavsett brottsoffrets uppfattning i frågan.851 För detta ändamål borde staten också samla in ett så fullständigt underlag som möjligt att grunda sin rättstillämpning på.852 Domaren måste således, vilket Stahl framhöll, „durchaus von Amtswegen verfahren.“853 I civilprocessen var det däremot inte „das Ansehen des Staates“854 som skulle återställas, utan „das Rechts des Einzelnen.“855 Stahl påpekade därför att civilprocessen „bewegt sich […] um einen ganz andern Mittelpunkt 847 A.a., s. 28. 848 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:2, s. 407. 849 Stahl, a.a., s. 389 f. 850 A.a., s. 414. 851 A.a., s. 398 f. 852 A.a., ibid. 853 A.a., s. 414. 854 A.a., s. 407. 855 A.a., ibid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=