kapitel iii •curia 187 Trots kritik av det slag somFahlcrantz framförde tycks det ändå ha rått närmast enighet om att den akademiskt skolade domaren närmade sig tvistefrågorna på ett helt annat sätt än lekmännen. Juristdomarens metod för att lösa juridiska problem tycks också ha uppfattats som den lämpligaste. Frågan behöll emellertid sin aktualitet in på 1900-talet. Vid 1900-talets början kan det konstateras att förståelsen för den principella skillnaden i de två domartypernas angreppssätt blivit klarare. Lämpliga exempel på detta utgör Thore Engströmers och Ernst Kallenbergs synpunkter på lekmannainstitutet. Thore Engströmer presenterade sin uppfattning inom ramen för sin installationsföreläsning i samband med tillträdet till professuren i processrätt i Uppsala den 20 april 1912.814 Föreläsningen hade titelnOm lekmäns deltagande i rättskipningen. Ernst Kallenberg redogjorde utförligt för sin inställning i arbetet om den svenska civilprocessrätten. Kallenberg var väl medveten om hur starkt skriftligheten dominerade domstolarnas verksamhet.815 Han påpekade därför att hans redogörelse för hur lekmannadomarens uppdrag borde uppfattas utgjorde ett resonemang huvudsakligen de lege ferenda.816 Resonemangen rörde således en framtid då en modernare processform blivit verklighet och processen präglades av muntlighet och bevisomedelbarhet.817 Trots att resonemangen alltså fördes de lege ferenda är yttrandena inte ointressanta.Liksom flera svenska rättsvetenskapsmän före honom avfärdade Kallenberg de rena lekmannadomstolarna. Istället var frågan hur yrkesdomare och lekmannadomare skulle samverka i hanteringen av målen.818 Som en utgångspunkt för sin framställning framhöll Engströmer att det viktigaste i domarens verksamhet var själva dömandet. Begreppet dömande kunde i sin tur uppdelas i tre sysslor, nämligen bevisvärderingen, det juridiska kvalificeringsarbetet och slutligen fastställandet av den rele813 Fahlcrantz, a.a., s. 621. 814 Engströmer, Thore, Om lekmäns deltagande i rättsskipningen, Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri, 1912, s. 437 –449. 815 Kallenberg, Svensk civilprocessrätt, bd. 1, s. 141. 816 Kallenberg, a.a. ibid. 817 A.a., s. 140 f. 818 A.a., s. 141. det i denna stund icke finnes i landet ett mer fördomsfullt stånd än våra yrkesdomares.”813
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=