jura novit curia 186 ageranden inför domstolen. Ledamöterna fick istället nöja sig med den beskrivning av rättegången som stod att läsa i protokollet, vilket måste betraktas som otillfredsställande. I ett omfattande arbete kallatRättfärdighet i rättsskipninggick häradshövdingen Fahlcrantz långt i sin kritik av den rådande ordningen. Han ansåg att den relation mellan domare och nämnd, som i allmänhet brukade råda vid landets domstolar, reducerade den senare till ett ”magtmedel i en juridisk byråkratisms hand.”808 Fahlcrantz kritiserade vidare den svenska ämbetsdomarens vana att författa ett förslag till dom som sedan inte underställdes nämnden förrän målet skulle avgöras. Denna praktik måste betraktas som ”ett uppenbart hån emot folkdomstolarna.”809 Nya Lagberedningens förslag hade heller inte gjort något för att ändra på de rådande förhållandena. Fahlcrantz ansåg att utredningen felaktigt hade underkänt lekmännens betydelse för en rättvis utgång i målet. Själva idén med lekmannadomare var att det allmänna rättsmedvetandets perspektiv på rätten skulle vara representerat i domstolens sammansättning. I övrigt skulle nämnden bidra med särskild sakkunskap.810 Någon juridisk kompetens skulle dess ledamöter dock inte ha. Fahlcrantz menade för sin del att lekmannens perspektiv på rätten borde beredas ett större utrymme i rättegången och han delade därför inte utredarnas inställning till lekmannadomarna. Dessa borde betraktas sommedlet för att åstadkomma en starkare överensstämmelse mellan juridiken och moralen. En uppdelning härvidlag var inte fruktbar, utan förde dömandet bort från sitt egentliga syfte, att i det enskilda fallet skipa rättvisa: 808 Fahlcrantz, Rättfärdighet i rättsskipning, s. 612. 809 Fahlcrantz, a.a., s. 613. 810 A.a., s. 622 f. 811 Lagberedningen hade framhållit juristutbildningen och den formaliserade hanteringen av rätten som en garanti för domarens opartiskhet. 812 Angående uttrycket ”enastående akademisk filosofi”. Härmed avses en ironisk kritik av det formella rättssäkerhetsidealet och Boströmianismen, se Fahlcrantz, Rättfärdighet i rättsskipning, s. 910. ” ’Exakta uttryck’ för juridiska fakta och begrepp finner man vara af ganska underordnad betydelse i system, som utgå på rättsskipningen som en rent praktisk uppgift. Beträffande fördomar [811], så tror jag för min del, att i följd vår enastående akademiska filosofi [812] och dess opraktiska teorier om rätt och moral i sitt förhållande till varandra, i följd af den bland vårt lands jurister allmänt rådande formalistiska åskådningen af alla rättsliga företeelser, de högre domarenas afskildhet från parter och vittnen och från hela det praktiska lifvet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=