jura novit curia 184 skrivning av verkligheten. Utredningens slutsats blev att ”[d]essa af Lagkomitén mot särskilda domstolar i allmänhet anförda skäl synes äfven i fråga om handelsdomstolar ega full giltighet.”796 För att främja utvecklingen av ett statligt ämbetsmannaideal inom domarkåren och motverka att dömandet gjordes till ett förtroendeuppdrag, föreslog Nya Lagberedningen slutligen att samtliga ämbetsdomare som verkade i landet borde utses av staten, d.v.s. av Kunglig Maj:t.797 På landet utsågs häradshövdingen av staten, medan städerna själva ansvarade för valet av rådmän.798 Nya Lagberedningen menade att stadsdomarens opartiskhet i viss utsträckning därför kunde sägas vara hotad. Risken var att domaren satte den egna stadens intressen framför den gällande rättens genomförande, vilket skulle minska likformigheten och förutsägbarheten i rättstillämpningen, sett ur ett nationellt perspektiv.799 Den kommunala rätten att utse vissa domare i städerna utgjorde, enligt utredarnas synsätt, närmast ett kvardröjande drag av korporativism, som inte kunde motiveras av principen om den kommunala självstyrelsen. Utövningen av den dömande verksamheten, och i förlängningen domstolarnas opartiskhet, var inte förenlig med någon form av politiska val, ty Kritiska röster höjdes emellertid också mot utredarnas tilltro till juristernas överlägsna förmåga att säkerställa en rättssäker rättstillämpning. Flera skribenter menade att Nya Lagberedningen visat en överdriven entusiasm beträffande akademiseringen av domarämbetet. De fruktade att reformförslaget skulle leda till ett undertryckande av det folkliga inslaget i rätts796 A. betänkande, s. 32. Utredningens uppfattning tycks ha behållit sin aktualitet även sedan flera lagändringar på civilrättens område kommit till stånd. I en artikel från 1923 i Svensk Juristtidning avvisades fortfarande inträttandet av särskilda handelsdomstolar just därför att ett ökat lekmannainflytande över rättstillämpningen inte vore önskvärt. Se Edling, Nils, Österrikisk underrättsprocess –och svensk. Svensk Juristtidning, 1923, s. 153 –170, s. 157 f. 797 Nya Lagberedningen, del 1, s. 11. Se härom också, F, Något om domstols protokoll och domar, Tidskrift utgifven af Juridiska föreningen i Finland, 1886, s. 156 –188, s. 158. 798 Nya Lagberedningen, del 1, s. 9. 799 A. betänkande, s. 11. 800 A. betänkande, s. 11 f. ”[…] rättvisan är inget inskränkt kommunalintresse. Samhället i dess helhet måste ega garantier för rättsskipningens vederbörliga upprätthållande lika öfverallt. Den första bland dessa garantier är utan tvifvel den att endast staten, sjelf genom dess representant Konungen, efter samma grunder för hela riket, eger tillsätta landets embetsdomare.”800
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=