jura novit curia 168 motskrift till angrepp mot konsitoriets synsätt. De ogillade att akademien, för att hävda sin autonomi, hade hänvisat till betydelsen av folkligt inflytande i dömandet för bevarandet av domstolarnas legitimitet. Just akademiseringen av juridiken hade förstört förutsättningarna för en sådan hälsosam samverkan mellan juridik och samhälle. Historien visade nämligen hur kunskapen om rätten i äldre tider i alla samhällen utgjort befolkningens gemensamma egendom. Det var allmänt känt att Däremot visade historien också hur, allteftersom samhället blev mer komplext, olika samhällsklasser försökte överta makten över rätten på andra gruppers bekostnad. Juristskrået, och i synnerhet dess akademiska förgrening, bar en stor skuld i detta avseende. Juristerna försökte göra frågan om rättvisan till en rent akademisk kunskapsfråga, ”en uteslutande vettenskap”720 och på det sättet ”skjuta folket undan från dess ursprungliga deltagande i lagskipningen.”721 När lagfarenheten väl blivit en teknisk kunskapsfråga bidrog juristerna själva till att avlägsna rätten från befolkningen. Rätten hade fått sina ”Präster (de så kallade juristerne).”722 På detta stadium i samhällsutvecklingen reducerades rätten med juristernas hjälp till ”ett dödt inlagsfä,”723 något som ”beqvämligen kunde deponeras i lärda hufvuden, men [som] saknade de gamla lagarnas lefvande anda för att någonsin rotfästa sig hos folket.”724 Denna utveckling måste därför stoppas och om möjligt vändas. För att åstadkomma denna vändning och ett återbördande av makten över rätten till medborgarna hade Richert förordat en kodifiering av den svenska pri719 Richert, Johan, Gabriel, Ett och annat om corporationer, privilegier, nämnd i domstolar etc.: i anledning af Consistorii academici i Upsala betänkande om den academiska jurisdictionen, Stockholm, 1822, s. 51 f. Om Richerts resonemang se Sandström, s. 547. 720 Richert, Ett och annat , s. 52 och Sandström, Ein Mädchen für alles? s. 547. 721 Richert, a.a., s. 52. 722 Richert, a.a., ibid. 723 Richert, a.a., ibid. och Sandström, a.a., ibid. 724 Richert, a.a., ibid. och Sandström, a.a., ibid. ”[…] på ett folks förstalikasom på dess sistabildningspunct, det mått af kunskaper, som tillhör tiden, är en gemensam egendomför hela folket och någorlunda jemnt delat individerna emellan. Det är blott på öfvergångspuncten från lägre till en högre bildning, som kunskaperna uteslutande besittas af några få och okunnigheten är allmänhetens lott. […] Bland kunskaperna hos ett fritt folk är ingen som ingår mera i den allmänna bildningen, en kännedomen af dess lagar. Det är i dem, som ett sådant folk egentligen lefver och hafver sin rörelse.”719
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=