Frågan om hur begreppet gällande rätt kom att vinna insteg i svensk juridisk metodlära under 1800-talet och hur denna utveckling påverkade förutsättningarna för svenska juristers arbete skall i den aktuella studien undersökas med hjälp av den processrättsliga principen omjura novit curia (domstolen känner rätten).Principen har gamla anor i svensk rätt15 och ger alltjämt uttryck för tanken att en svensk domstol måste besitta en tillräcklig kunskap om rätten för att självständigt kunna döma korrekt i varje enskilt fall. Processande parter förväntas därför kunna lita till domstolens kompetens och utredningskapacitet.16 I gengäld har domstolen monopol på rättstillämpningen, vilket medför att parternas rättsliga argumentation i en rättegång inte binder domstolen.17 Principen utgör ett lämpligt undersökningsobjekt för frågan hur och på vilka grunder begreppet gällande rätt vann insteg i och påverkade svensk juridiskmetodlära. Principens innebörd – att domstolen skall känna rätten – gör den till en spegelbild av de ontologiska, kunskapsteoretiska och institutionella förutsättningarna för det juridiska arbetet vid en viss historisk tidpunkt. Till saken hör också att rättegången länge har stått i centrum för den juridiska verksamheten. Den har traditionellt betraktats som prövostenen för den metodologiska soliditeten i den juridiska argumentationen. Uppdraget att försöka förutsäga resultaten av en rättslig prövning vid domstol eller myndighet ingår därför oftast i såväl proaktivt som reaktivt juridiskt arbete. Också av denna anledning utgör principen omjura novit curia en lämplig replipunkt. Juristens möjligheter att i detta avseende utföra sitt uppdrag är dock beroende av att den juridiska argumentationens gränser är tydligt och klart definierade i den juridiska metodläran. I allmänhet har uppdraget att klargöra dessa gränser fallit på rättsvetenskapens lott.18 Juingå i analysen av rättsutvecklingen. Se Anners, Erik, Handelsrätt och handelsintresse. Metodkritiska studier i det germanska lösöreklandrets historia,Uppsala, 1969, s. 114 ff. samt Lyles, Rättshistoria, s. 85. 15 Lindell, Bengt, Civilprocessen – rättegång samt skiljeförfarande och medling, tredje upplagan, Uppsala, 2012, s. 50, Kallenberg, Ernst, Svensk civilprocessrätt, bd. 2, häfte 1, Lund, 1927 och Croon, Adam, Jura novit curia och sökandet efter en rättssäker rättstillämpning – ett rättshistoriskt perspektiv, Juridisk publikation, nr 2, 2010, s. 273–281, s. 276. 16 Lindell, Civilprocessen, s. 51. 17 Westberg, Peter, Domstols officialprövning. En civilprocessuell studie i anslutning till RB 17:3 p 1, Lund, 1988, s. 327 och Westberg, Peter, Civilrättsskipning, andra upplagan, Lund, 2013, s. 311. 18 Strömholm, Rätt, rättskällor, s. 77. jura novit curia 16
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=