kapitel iii •curia 147 ett sådant sätt att den blivande juristen fick en kontextuell förståelse av den gällande rätten på varje rättsområde. Studenten skulle, efter genomgången utbildning, förmå att överblicka rättssystemet som helhet och förstå hur rättsregler inom skilda rättsområden interagerade i en praktisk juridisk situation. Ytterst hade undervisningen alltså ett praktiskt syfte, nämligen att göra studenten förmögen att lösa konkreta rättstvister och fatta juridiska beslut. Denna verksamhet fick dock varken reduceras till en osjälvständig och mekanisk rutin eller urarta till ett förutsättningslöst och improviserat hantverk i varje enskilt fall. I det första fallet riskerade juristens bristande systematiska och historiska kunskaper om rättssystemet att leda till en överdriven formalism. När så skedde berodde detta på att juristen överbetonade de isolerade reglernas ordalydelse. I det andra fallet skulle samma fokus på enskilda rättsregler leda till en handfallenhet inför det enskilda fallets särart. Den enskilda lagregelns synbara begränsningar, då den tillämpades enbart utifrån sin ordalydelse, skulle ofta leda domaren till slutsatsen att fallet var oreglerat. Endast om juristen förstod att korrekt och fullt ut utnyttja den juridiska metoden, och särskilt den flexibilitet som låg i de historiskt orienterade tolkningsmetoderna, skulle domaren på ett kontrollerat sätt förmå att hantera en juridik vars utveckling måste följa en snabb samhällsomvandling.596 Att åstadkomma en juristutbildning som motsvarade den efterlysta rättsvetenskapliga underbyggnaden skulle emellertid ta lång tid. Det var i Sverige länge en omdiskuterad fråga hur omfattande den juridiska utbildningen behövde vara för att domarna skulle kunna utföra sitt arbete. Vid 1800-talets mitt fanns två examina som gav tillträde till domarbanan, nämligen den kortare examen till rättegångsverken (populärt kallad hovrättsexamen)597 och denmer omfattande juris utriusque kandidatexamen.598 Genomen kunglig förordning av den 9 oktober 1863 gjordes vissa ändringar i de tidigare existerande reglerna, men examen till rättegångsverken kom ändå att bestå till formen.599 Den skulle också fortsättningsvis ge tillträde till domarbanan. Genom förordningen fastställdes att denna form av examen skulle omfatta ämnena ”Juridisk encyklopedie, rättshistoria, Folk596 Se Sandström, Slaget, s. 594 och Peterson & Sandström, Kloster eller bordell?, s. 40. 597 Olivecrona, Knut, Om den juridiska undervisningen vid universitetet i Upsala och om den juridiska facultetens förflyttande till Stockholm, Upsala, 1859, s. 589. 598 Olivecrona, Om den juridiska undervisningen, s. 38. 599 Kongl. Maj:ts nådiga Förordning angående embetsexamina wid Universiteterna i Riket; gifwen Stockholms Slott den 9 oktober 1863, förtalet, par. 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=