jura novit curia 142 och, på grund av samhällslivets lägre grad av komplexitet, också en mer omedelbar känsla för den naturliga rättens fordringar. Stahl hade också i Die Philosophie des Rechts gjort ett likande påpekande beträffande behovet av akademiskt utbildade domare. Lekmannadomare tillhörde dock en svunnen epok i rättens historia: Också Savigny ansåg att domarens möjligheter att känna den naturliga rätten hade försvagats i takt med att samhällslivet komplicerades. Behovet av att formalisera rätten ökade också anspråken på domaren att känna den formaliserade rätten i motsvarande grad.568 I den utsträckning lekmännen skulle ingå i domstolarnas sammansättning var det därför nödvändigt att klart definiera lekmannadomarens uppdrag i rättegången. Liksom Stahl tycks Savigny ha varit av uppfattningen att de två formerna av kunskap, sakkunskapen respektive det rättsliga kunnandet, aldrig skulle vara likvärdiga eller utbytbara, så länge ett likformigt och förutsägbart dömande i enlighet med gällande rätt eftersträvades. De två formerna av kunskap fick helt enkelt inte sammanblandas om rättsdogmatikens förutsättningar skulle kunna upprätthållas. Innehållet i den juridiska doktrinen omfattades således av den rätt som domaren skulle ha kunskap om enligt principen omjura novit curia. Om det vetenskapliga perspektivet utelämnades i dömandet skulle domaren inte bara bryta mot sin ämbetsplikt att tillämpa gällande rätt och den juridiska metoden. Han skulle också begå ett rättegångsfel i processuell mening genom att inte följa principen omjura novit curia. Endast summan av rättskällornas argument kunde, sammanvägda i enlighet med den juridiska metoden, nämligen ge en fullständig och korrekt bild av gällande rätt.569 Samma utgångspunkt gällde ifråga om domstolarnas rättsbildning. 567 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:2, s. 369. 568 Savigny, System, bd. 1, s. 189. 569 Savigny, a.a., s. 262. „In ältester Zeit war es die gesammte Gemeinde (Schöffen). Bey der strengen Sonderung der Stände bey der eben so gut umgekehrt eine Ungerechtigkeit entstehen konnte, daß der Gehorchende über den Gewalthaber richtete und seine Standesgenossen (eigentliche Pairsgerichte*) Endlich bey der Theilung des Berufs und der Ausbildung der Gesetze solche Unterthanen, die ihr Leben der Kenntniß der Gesetze und der Rechtspflege widmen, und hiezu vom Staate (Regenten) ausgewählt werden, insofern also ein ständiges Amt bekleiden – gelehrte Richter.“567
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=