kapitel ii •novit 129 alltså att parterna i och för sig inte behövde åberopa sig på främmande rätt för att denna skulle bli tilllämplig i deras rättegång.528 Han framhöll dock att den motsatta ståndpunkten också gjorts gällande i doktrinen.529 Beträffande domstolens kunskap om innehållet i främmande rätt menade Kallenberg dock att en skillnad måste göras beträffande domstolens skyldighet att ex offio känna till den främmande rättens existens och dess skyldighet att företa en utredning av innehållet.530 Det vore en omöjlighet att göra det till en ämbetsplikt för domstolen att känna till innehållet i utländsk rätt eller att utreda dess innehåll.531 Principen omjura novit curia gällde alltså inte på samma sätt som beträffande inländsk rätt i detta avseende.Däremot kunde domstolen mycket väl antas vara skyldig att inhämta upplysningar från departement eller annat organ som kunde tänkas ha kunskap om den utländska rättens innehåll.532 Principen omjura novit curiavar dock inte helt överspelad i relation till frågan om domstolens rätt eller eventuella plikt att ex officio utreda och korrekt tillämpa innehållet i utländsk rätt. I de fall då domstolen hade en egen kunskap om främmande rättssatser borde det stå domstolen fritt att använda den.533 I kombination med skyldigheten för domstolen att utan parts yrkande tillämpa den internationella privaträttens regler om utländsk rätt hade domstolen alltså, om den hade kunskap om den utländska rätten, samma möjligheter som i fråga om inländsk rätt att fritt ombesörja rättstillämpningen. Eftersom domstolen saknade en uttrycklig forskningsplikt beträffande den utländska rättens innehåll, men hade en plikt att tilllämpa den enligt den internationella privaträtten, måste domstolen vara skyldig att ålägga någon part bevisskyldigheten avseende den utländska rättens innehåll. Därför borde domstolen också tidigt i processen, om den fann att utländsk rätt vore tillämplig, genom materiell processledning fästa parternas uppmärksamhet på detta.534 Till följd av domstolens rätt att fritt tillämpa den utländska rätten, om den hade kunskap om den, borde de legala reglerna för bevisvärdering inte omfatta värderingen av parternas rättsutredningar beträffande utländsk 528 Kallenberg, a.a., s. 94 f. 529 A.a., ibid. 530 A.a., s. 93-95. 531 A.a., s. 95. 532 A.a., ibid. 533 A.a., s. 95 ff. 534 A.a., s. 100 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=