jura novit curia 124 budet, som också kommit till uttryck i 1615 års rättegångsstadga,495 tycks ha haft till sitt syfte att stärka den svenska lagens ställning genom att hindra inflytandet av romersk rätt.496 Också metodologiska skäl hade hindrat domstolarna från att under naturrättsepoken använda sig av utländsk rätt för att fylla ut den nationella positiva rätten.497 Eftersom naturrätten utgjorde en komplett rättsordning skulle domaren istället för att använda utländsk positiv rätt använda sig av de universella naturrättsliga satserna.498 Argumenten i utländsk rätt saknade således den nödvändiga digniteten, eftersom lagstiftaren inte hade ett rättspolitiskt mandat att förändra den positiva rätten i någon annan riktning än vad naturrätten föreskrev.499 Om domaren kunde skaffa sig kunskap om de naturrättsliga satserna var det således olämpligt att försöka fylla luckor i den nationella rätten med hjälp av normer hämtade ur andra länders rättsordningar. Jämförelsen med andra nationers positiva rätt utgjorde endast vad sommåste betraktas som en förberedelse för den egentliga kunskapsinhämtningen. Den komparativa metoden kunde på sin höjd brukas av domaren för att skaffa sig ett större underlag för slutsatserna om naturrättens innehåll (historisk demonstration).500 Den positiva rättens stadganden kunde dock aldrig träda istället för den egentliga vägen till förståelse av naturrättens bud. Vägen till kunskap om naturrätten utgjordes av förnuftets logiska ansträngningar (filosofisk demonstration)501.502 Den absolut nödvändiga åtskillnaden i na495 Schmedeman, Lagsamling, s. 159. 496 Lyles, Sedvanans omvandling, s. 288. 497 Jägerskiöld, Stig, Studier rörande receptionen av främmande rätt i Sverige under den yngre landslagens tid, Lund, 1963, s. 62. Jägerskiöld visar på en utveckling under 1600-talet där naturrätten successivt blev en självständig rättskälla i förhållande till den romerska rätten. 498 Peterson, Rättslig enhet genom naturrätt, s. 637 f. 499 Peterson, Debatten om 1826 års förslag, s. 246. 500 Peterson, Rättslig enhet genom naturrätt, s. 633. Se dock Jägerskiöld som hävdat att naturrätten utgjort den jämförande rättsvetenskapens moder och framhållit de tidiga rättspositivisternas ointresse för dessa frågor. Jägerskiöld, Studier, s. 103. 501 Begreppet demonstrationsom en beskrivning av den vetenskapliga metoden för att vinna insikt i naturrättsliga satser förekommer till exempel hos den svenske rättsvetenskapsmannen Lars Lind. Att demonstrationen, oavsett dess föremål, också hade karaktären av en logisk förnuftsoperation och alltså inte borde sammanblandas med empiriska och därmed historiska vetenskapliga metoder framgår av Linds framställning. Hos Lind heter det: ”I naturens kännedom måste man ock oftast låta bero vid sannolikheter, der menskliga forsknings-förmågan ej hunnit, eller ej kan hinna att intränga. Men i förnuftets syssla med idéer, böra gissningar och sannolikheter icke få inrymme. På goda skäl har Locke utdömt dem*). Efter honom hålle vi före det vara kännedom, när menniskan blifver varse sammanhanget eller skiljaktigheten emellan sina idéer. Denna kännedom
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=