kapitel ii •novit 119 ordnade samhället. Varje domstolstyp hade dock en skyldighet att i enlighet medjura novit curiakänna den rätt som var av störst vikt för dess rättsområde. Under 1800-talet skulle emellertid, i takt med att det korporativistiska samhället gav vika, en ny och än mer holistisk syn på det rättsliga materialet och därmed den juridiska kunskapen enligt principen omjura novit curiata form, som i högre grad speglade den historiska skolans syn på rätten som enhetlig.474 Till skillnad från den universella naturrätten var den positiva rätten inte bara förankrad i tiden, utan också i rummet. Detta faktum medförde att såväl praktiskt verksamma jurister som den rättspositivistiskt orienterade rättsvetenskapen inte bara måste förmå att hantera rättens föränderlighet i tiden, utan också dess olikhet i rummet. Den historiska skolan hade, genom införandet av begreppet gällande rätt i sin juridiska metodlära, lyckats upprätta en tidslig skillnad mellan då, nu och framtid i juridiskt hänseende. Begreppet skapade också förutsättningar för en systematisk enhetlighet i juridiken, rättens historiska karaktär till trots. Genom det dogmatiska synsätt som präglade den juridiska metoden lades ett systematiskt perspektiv till det historiska.475 Båda dessa axlar, den historiska och den systematiska, enligt vilka juristen orienterade sig i den positiva rätten, utgjorde samtidigt barriärer som domaren inte utan vidare borde överskrida. Likformigheten som åstadkoms då den gällande rättens gränser respekterades ledde, enligt den historiska skolans synsätt, i de enkla fallen också till förutsägbarhet. Till de historiska och systematiska perspektiven på relationen mellan rättsreglerna och de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet måste slutligen det geografiska perspektivet läggas. Detta svarade mot frågan var i rätten, denna gång i rumslig mening, som domaren kunde hitta gällande rätt. Frågan var således hur den gällande rättens „oertliche Gränzen“476 skulle fastställas. För att kunna avgöra denna fråga måste juristen också upplösa normkonkurrensen, inte bara inom rättsordningen, utan ocksåmellan olika rättsordningar. Savigny hade beskrivit denna verk474 Se kapitel 3. 475 Om begreppet ”organisk dogmatik”, se Wilhelm, Den juridiska metodläran, s. 44. 476 Savigny, System, bd. 8, s. 5 och 18. Den utländska rätten. Den gällande rättens geografiska begränsning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=