kapitel ii •novit 117 Till den positiva rättens källor hörde också privilegier och annan speciallagstiftning. Trots att detta juridiska material betraktades som ett uttryck för den offentliga rättsbildningen och således utgjorde en mycket viktig del av rättsordningen diskuterades i den juridiska doktrinen i vilken utsträckning domaren vore skyldig att känna till privilegierna och speciallagstiftningen. Skälet var att de utgjorde uttryckliga undantag från den allmänna lagen. Rätten att njuta fördelar framför andra tillkom vissa samhällsgrupper, institutioner eller individer som privilegierna tog sikte på.466 Privilegiet utgjorde beviset på en särskild relation mellan det allmänna och den grupp somomfattades av privilegiet. I det korporativistiska ståndssamhället utgjorde privilegierna i själva verket det enda sätt på vilket olika gruppers och individers relation till varandra kunde regleras, eftersom endast staten hade en juridisk maktsfär.467 I enlighet med denna samhällssyn och ordets innebörd definierade Tengwall privilegierna som ett undantag från den allmänna lagen, men likväl somen del av den positiva rätten.Domaren borde därmedex officio ha kännedom om dem, då även andra medborgare hade att respektera privilegier. Utöver privilegierna fanns de så kallade dispensationerna. Som framgår av Tengwalls uttalande gällde den allmänna lagen i de fall där några privilegier inte existerade. Nehrman anförde däremot, beträffande domarens skyldighet att känna till speciallagstiftning, att det kunde vara 466 Peterson, Claes, Från romerskrättsligt statustänkande till en allmäneuropeisk rättssubjektivitet: den svenska utvecklingen 1750 –1850 i Festskrift till Åke Frändberg, (red. Anders Fogelclou & Torben Spaak), Uppsala, 2003, s. 201 –220, s. 205. 467 Peterson, a.a., s. 205 ff. 468 Tengwall, Twistemåls Lagfarenheten, s. 13. ”Til Lagen räknas ock Privilegier, undantag från det som almänna Lagen föreskrifwer, eller frikallelse från the beswär, som androm pålagda äro. Theßa ehuru til wißa Personers förmon utfästade, äro likwäl i det hänseendet almänna, att alla böra ställa sig deras innehåll til efterrättelse, i det en hwar lämnas ostörd wid de förmoner, som them enligt theßa särskilda Lagar tilkomma. […] Dispensationer lika som Privilegier äro undantag från almänna Lagen, som böra respekteras dem til förmon, hwilkom de angå, de kännas på ordalagen, men få icke sträckas til andra personer, ej heller til andra ärender än dem. Dispensatio lämnar en eller flera tillåtelse at göra det som i Lagen är androm förbudit, och syftar således på det, som skall ske.”468 Privilegier och speciallagstiftning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=