jura novit curia 108 Parterna kunde alltså inte genom muntliga bevis styrka avtalets existens eller innehåll och på det viset ge sitt rättsförhållande materiell giltighet i förhållande till domstolen. När det gällde fastighetsköp, för vilket stränga materiella formkrav förelåg, måste alltså parternas dispositionsrätt rättas efter den materiella rättens krav. Två vittnen kunde inte styrka avtalets existens och giltighet eftersom den juridiska giltigheten vore beroende av domstolens bedömning enligt principen omjura novit curia och inte av parternas dispositioner. Handlingen måste alltså kunna uppvisas för att styrka att köpet ägt rum. Inte heller ett erkännande från den ena parten (vilket i normalfallet också utgjorde fullt bevis) kunde genombryta jura novit curia principen i de fall då tvingande materiell rätt reglerade fallet. Till skillnad från vad som gällde i fråga om domarens skyldighet att känna till innehållet i lagen och doktrinen, kunde parterna inte förvänta sig att domaren skulle ha kunskap om innehållet i sedvanerättsliga regler.407 En part som ville åberopa sig på sedvanerättsliga regler borde därför skaffa fram bevisning beträffande deras existens och innehåll.408 Detta framstod vid första påseendet som ett undantag från principen omjura novit curia och domarens plikt att känna gällande rätt. Genom sitt uttalande nyanserade Savigny påståendet att domaren var skyldig att skaffa sig kunskap om innehållet i rättskällorna: Ställningstagandet att parterna behövde skaffa fram bevisning beträffande sedvanerätten kunde således tyckas inkonsekvent. Sedvanerättens rättskällestatus var visserligen beroende av vissa faktiska omständigheter, såsom utbredning, kontinuitet ochopinio juris. Detsamma kunde dock sägas gälla i fråga om lagstiftningens giltighet. För att bli en del av den positiva rätten måste en lagstiftningsprodukt ha promulgerats. Först därigenom lämnade lagen sin rättspolitiska potentiella tillvaro i den naturliga rätten och blev en del av rättsordningen. Att promulgeringen hade skett i god ordning utgjorde en sakfråga på samma sätt som frågan om förekomsten av 407 Savigny, System, bd. 1, s. 190. 408 Savigny, a.a., ibid. 409 A.a., s.187. „Die Rechtregel kann und soll der Richter kennen (jus novit curia) […] Dieser Gegensatz bleibt derselbe, die Rechtregel mag nun aus Gesetzen aus dem Gewohnheitsrecht, oder der Wissenschaft hervorgegangen seyn.“409 Landssed och sedvanerätt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=