jura novit curia 106 tiva rätten, potentiellt göra anspråk på att utgöra gällande rätt i ett enskilt fall. I sitt arbete om den moderna romerska rättens system hade Savigny anfört sedvanerätten som ett exempel på en sådan icke statlig källa.400 Frågan var emellertid, med hänsyn till att juridiken eller begreppet gällande rätt kunde sägas inkludera både privata och offentliga normer, vilket ansvar domstolen hade att känna till innehållet i den privata rättsbildningen. Slutligen var frågan vilka skyldigheter domaren, med hänsyn till definitionen av rätten från juristens horisont, hade att i det enskilda fallet pröva sådana rättsreglers giltighet som gällande rätt i förhållande till andra källuttalanden. Ett av de viktigaste uttrycken för självregleringen var naturligtvis avtalen. Avtalsrelationen gav dock inte uttryck för någon generell norm, utan det gällde endast mellan avtalsparterna. Domarens kunskap om avtalet kunde därför inte jämställas med kunskapen om lagen eller andra statliga rättskällor.401 Det krav som kunde ställas på domaren var att denne kände till och respekterade avtalsfriheten och dess gränser enligt principen omjura novit curia. Domaren kunde dock inte förväntas känna till avtalets existens förrän någon av parterna åberopade det: Avtalets tillämplighet i tvisten rent processrättsligt styrdes alltså av parternas dispositioner. Ett avtal utgjorde med andra ord i processuell mening en faktisk omständighet och det måste därför åberopas och bevisas för att kunna läggas till grund för domstolens prövning. Härvidlag behandlades, enligt Savigny, avtalets existens och innehåll som en sakfråga inom ramen för rättegången.403 I den del ett avtal behövde kompletteras med hjälp av det offentliga rättssystemet måste naturligtvis domaren också ha kunskap om dessa regler. Om parterna inte utnyttjade sin avtalsfrihet i det enskilda 400 Savigny, System, bd. 1, s. 187. 401 Savigny, System, bd. 1, s. 12. 402 Savigny, a.a., ibid. 403 A.a., ibid. „Will man z. B. die Bedingungen irgend eines Rechtverhältnisses vollständig aufzählen, so gehört dazu unzweifelhaft sowohl das Daseyn einer Rechtsregel, als eine dieser Regel entsprechende Thatsache, also z. B. ein Gesetz, welches die Verträge anerkennt, und ein geschlossener Vertrag selbst. Dennoch sind diese beiden Bedingungen specifisch verschieden.“402 Avtal
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=