kapitel 2 • de medeltida nordiska lagarna 93 lagarna – och i synnerhet de olika bestämmelserna i dem – är en så viktig fråga för denna bok att det är nödvändigt att ägna den en viss diskussion. Ålder och ursprung på de enskilda bestämmelserna i lagarna skiftar och dessutom är bestämmelserna då och då motstridiga. Det saknas etablerade metodiska verktyg med kriterier för att avgöra åldern eller ursprunget på enskilda lagregler.43 Försök att datera olika delar av lagarna bygger vanligen på jämförelser med rättsregler som går att tidsbestämma och/eller på analyser av språkformen i texten. Betydande drag av talspråk brukar ses som en indikation på att rättsreglerna är gamla. Till exempel anses de delar av lagarna som har meningar som ofta inleds med nu ha hög ålder och återgå på muntligt lǫgtala (”föredragning av lagen”).44 Få modernare studier existerar kring förekomst och omfattning av muntliga kvarlevor i lagtexterna och i vilken utsträckning dessa är användbara dateringskriterier.45 Ett undantag är en mindre studie som Jan Ragnar Hagland genomfört av bestämmelserna rörande strandade valar i Gulatingsloven respektive Magnus Lagabøters landslov.46 Det rättsliga innehållet i de bägge lagarna skiljer sig inte mycket åt på denna punkt. Hagland finner emellertid att förekomsten av preciseringar och specificeringar är avsevärt vanligare i landslagen. Texten där har också systematiskt bearbetats på ett sådant sätt att dragen av muntlighet försvunnit.47 skapssamhälle i tidig svensk medeltid (kap. 1, fotnot 34), s. 152 och Brink, ”Hälsingelagens ställning mellan väst och syd, och mellan kung, kyrka och lokala traditioner” (kap. 2, fotnot 18), s. 133. Rindal, Magnus, ”Innleiing”, i Magnus Rindal & Eyvind Fjeld Halvorsen (utg.), De eldste østlandske kristenrettene. Tekst etter håndskriftene, med oversettelser, Oslo 2008, s. xxiii framhåller att det är viktigt att hålla isär lagbudens ålder och tiden för lagarnas skriftfästning. 43 Försök att utveckla sådana verktyg har varit närmast obefintliga. Det går här bara att hålla med Bagge, From Viking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23), s. 181 om att mycken kraft har lagts ned i nyare forskning på att kritisera traditionell förståelse av medeltidslagarna men inte att utveckla något användbart alternativt förhållningssätt att behandla, eller ens ta i beaktande, de olika lagbudens skiftande ålder och ursprung. I själva verket har inte heller relationen mellan muntlighet och skriftlighet i lagarna varit föremål för några nyare, mer omfattande studier. 44 Se t.ex. Taranger, ”De norske folkelovbøker (før 1263)” (kap. 2, fotnot 21), s. 208. 45 T.ex. McGlynn, Michael P., ”Orality in the Old Icelandic Grágás: Legal formulae in the assembly procedures section”, Neophilologus 93 2009, s. 521 har framhållit att någon studie av muntliga stildrag i Gg aldrig har blivit företagen. Se även McGlynn, Michael P., ”Bergþór’s voice: Orality in the homicide laws of the Old Icelandic Grágás”, Amsterdamer Beiträge zur älteren Germanistik 66 2010, s. 75–102. 46 De analyserade textpartierna är GulL 149 respektive MLL VII: 64. Andra delen av MLL VII: 64 bygger på GulL 150 och FrostLXIV: 10 men denna del väljer Hagland, ”Frå landskapslov til landslov” (kap. 2, fotnot 28), s. 52–66 att inte undersöka. 47 Hagland, ”Frå landskapslov til landslov” (kap. 2, fotnot 28), s. 59–64.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=