lagfäst kungamakt under högmedeltiden 92 ning.38 En del av de äldre danska och norska lagarna är grovt indelade i några få böcker eller saknar överhuvudtaget en indelning och presenterar flockarna i löpande ordning. Oavsett eventuell balkindelning, eller annan kategorisering av lagbuden, tenderar innehållet i lagarna att vara relativt tematiskt sammanhållet. En del forskare – särskilt före genombrottet för ett rättsantropologiskt perspektiv – har betraktat den tidiga medeltiden som en laglös period. Den starke skulle obehindrat ha kunnat förtrycka den svage. Med ett sådant synsätt fyllde tillkomsten av kunglig rättskipning ett vakuum och innebar en övergång från kaos till samhällelig stabilitet.39 Andra forskare har påvisat att det även före kunglig inblandning i rättsväsendet fanns mekanismer för att lösa konflikter.40 Till exempel Jørn Øyrehagen Sunde har lyft fram att tingsmenigheterna företrädde ett tämligen utvecklat rättssystem som kunde fungera utan någon statsmakt.41 Vad alla dock tycks vara eniga om är att det inte existerade någon egentlig exekutiv makt i institutionaliserade former. Det var istället ett ansvar för envar, och särskilt för målsäganden, att tillse att domar efterlevdes och att straff blev verkställda. Med få undantag finns det inte några bevarade manuskript av nordiska lagtexter från före mitten av 1200-talet. De tidiga landskapslagarna är endast kända genom senare avskrifter. Möjligheten att tidsbestämma tillkomsten av dessa lagar, i den form de blivit bevarade, är i de flesta fall behäftad med stor osäkerhet. Det är vanligtvis ännu svårare att avgöra när de enskilda bestämmelserna tillkom.42 Svårigheten att åldersbestämma de flesta landskaps38 För svensk del är även VgL I, från cirka år 1225, icke-systematiserad till skillnad från de senare svenska lagarna. 39 Detta perspektiv kommer kanske allra tydligast till uttryck hos Johnsen, Fra ættesamfunn til statssamfunn(kap. 1, fotnot 6), s. 73–98, 290–322. 40 Se t.ex. Miller, Bloodtaking and peacemaking (kap. 1, fotnot 39), s. 259–299, som exemplifierar hur detta äldre rättssystem kunde fungera. 41 Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7), s. 53 et passim; samma sak är framhävt av t.ex. Krag, Aschehougs Norgeshistorie 2 (kap. 1, fotnot 46), s. 180 och Brink, ”The creation of a Scandinavian provincial law” (kap. 1, fotnot 104), s. 435. Däremot ger i synnerhet Dürrenberger, Paul E., ”Stratification without a state: The collapse of the Icelandic commonwealth”, Ethnos 53 1988, s. 239–265, men även Jón Viðar Sigurðsson, ”Skattlandet Island” (kap. 1, fotnot 6), s. 98–99, en mer pessimistisk bild av hur detta rättssystem fungerade i praktiken. 42 Att landskapslagarna består av en mängd bestämmelser av olika ålder och ursprung har blivit explicit framhållet som ett metodologiskt problem av bl.a. Hellström, Biskop och landÅldern på landskapslagarna och deras lagbud
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=