kapitel 2 • de medeltida nordiska lagarna 89 och systematiserade med hjälp av den.25 Likväl är det påfallande hur få inslag som de nordiska medeltidslagarna uppvisar av juridisk terminologi från kanonisk och romersk rätt.26 Den amerikanske språkforskaren Walter J. Ong (1912–2003) har uppmärksammat att i skriftlösa kulturer tenderar tänkandet att vara utpräglat kontextuellt. Normer, som rättsregler, är kontextuella och kopplade till konkreta situationer. De är sålunda inte del av ett större abstrakt normsystem, som existerar oberoende av de situationer då normerna konkretiseras.27 Det är sannolikt i det perspektivet som den kasuistiska stilen i de nordiska landskapslagarna ska förstås.28 Ett uttryck för detta är att processrätten inte upptar någon separat del av landskapslagarna. Istället är den beskriven i det rättsliga sammanhang den ska användas. Inte desto mindre var processformerna centrala och felaktiga formaliteter kunde göra att talan gick förlorad.29 De medeltida nordiska lagarna, som de är bevarade, tillkom i en tid när en muntlig och en skriftlig rättskultur existerade sida vid sida.30 Ingenstans 25 Se t.ex. diskussionen i Jørgensen, Dansk retshistorie (kap. 1, fotnot 24), s. 26; Hellström, Biskop och landskapssamhälle i tidig svensk medeltid (kap. 1, fotnot 34), s. 152–153; Nedkvitne, Arnved, The social consequences of literacy in medieval Scandinavia, Turnhout 2004, s. 83–85. Jørgensen, Dansk retshistorie (kap. 1, fotnot 24), s. 23 noterar att de danska lagarna, som huvudsakligen är äldre, inte är så väl systematiserade som de svenska och att det rättsliga innehållet inte heller behandlas lika utförligt i dem. Åqvist, Kungen och rätten(kap. 1, fotnot 7), s. 111 betraktar ULochÖgLsom demest genomarbetade svenska landskapslagarna. 26 Andersen, Legal procedure and practice in medieval Denmark (kap. 1, fotnot 24), s. 2. Tamm, Ditlev & Vogt, Helle, ”Creating a Danish legal language: legal terminology in the medieval Law of Scania”, Historical Research 86 2013, s. 510–511 framhåller att utländska lånord är mycket få i SkL och främst rör bestämmelser med kyrklig anknytning. 27 Ong, Walter J., Orality and literacy. The technologizing of the world, London 1982, s. 49–57et passim. 28 Föreslaget av bl.a. Hagland, Jan Ragnar, ”Frå landskapslov til landslov. Om nedskriving av lovtekster sommogleg del av ’eit munnleg–skriftleg kontinuum’ i norsk mellomalder”, Maal og minne 2 2011, s. 59–65. Reynolds, Kingdoms and communities inWestern Europe, 900– 1300 (kap. 1, fotnot 1), s. 13–14 framhåller att de tidigmedeltida lagarna även på kontinenten hade samma icke-systematiserade karaktär. 29 Bagge, From Viking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23), s. 187–188; Brink, ”Oral fragments in the earliest Old Swedish laws?” (kap. 2, fotnot 18), s. 150, 152. Redan Westman, K[arl] G[ustaf], ”Konung och landskapliga myndigheter i den äldsta svenska rättegången”, i Historiska studier. Tillägnade Harald Hjärne på hans sextioårsdag den 2 maj 1908, Uppsala 1908, s. 785 uppmärksammade den centrala betydelse processformerna intar i de svenska landskapslagarna. Cheyette, Fredric L., ”Custom, case law, and medieval ‘constitutionalism’: A re-examination”, Political Science Quarterly78 1963, s. 374 tillhör de få forskare som vänt sig mot tanken att tidigmedeltida juridik i Europa präglades av stor formalism men han har dock inte specifikt nämnt nordiska förhållanden. 30 Se bl.a. Brink, ”Law and legal customs in Viking Age Scandinavia” (kap. 1, fotnot 39); Brink, ”Hälsingelagens ställning mellan väst och syd, och mellan kung, kyrka och lokala traditioner” (kap. 2, fotnot 18); Brink, ”Oral fragments in the earliest Old Swedish laws?”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=