kapitel 2 • de medeltida nordiska lagarna 87 emot tillmäter bland andra Stefan Brink, Gísli Sigurðsson och Jørn Øyrehagen Sunde inslaget av sedvanerätt en större betydelse.18 I synnerhet har Stefan Brink vänt sig mot en tendens i nyare forskning att primärt se rättsreglerna i landskapslagarna som uttryck för viljeyttringar från kung, kyrka och det översta sociala skiktet i samhället.19 Min utgångspunkt är att lagarna ska betraktas som en blandning av äldre inhemsk sedvanerätt och mer aktiv lagstiftning av kung och kyrka med tydliga lån från kontinental, romersk och kanonisk rätt och att inslaget av det senare ökar successivt över tid.20 Vissa forskare har gjort en åtskillnad mellan lagböcker (ty. Gesetzbuch), en officiell kodifiering av lagen som skett som ett led i en lagstiftningsprocess, och rättsböcker (ty. Rechtsbuch) bestående av enskilda uppteckningar av gällande rätt.21 Det är dock viktigt att, som Ole Fenger gjort, framhålla att även Berlin 1972; Sjöholm, Elsa, Gesetze als Quellen mittelalterlicher Geschichte des Nordens, Stockholm 1976; Sjöholm, Elsa, ”Rättshistorisk metod och teoribildning”, Scandia 44 1978: 229–256. En huvudtanke hos Sjöholm är att de nordiska medeltidslagarna, liksom all annan medeltida rätt i Europa, direkt bygger primärt på Mose lag. 18 Gísli Sigurðsson, The Medieval Icelandic saga and oral tradition: A discourse on method, Cambridge 2004; Brink, ”Law and legal customs in Viking Age Scandinavia” (kap. 1, fotnot 39); Brink, Stefan, ”Hälsingelagens ställning mellan väst och syd, och mellan kung, kyrka och lokala traditioner”, i Kungl. Vitterhets historie och antikvitetsakademiens årsbok 2010, s. 119–135; Brink, Stefan, ”Oral fragments in the earliest Old Swedish laws?”, i Marco Mostert & Paul Barnwell (red.), Medieval legal process. Physical, spoken and written performance in the Middle Ages, Turnhout 2011, s. 147–156; Brink, ”The creation of a Scandinavian provincial law” (kap. 1, fotnot 104); Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7); Sanmark, Alexandra, ”The communal nature of the judicial systems in early medieval Norway”, Collegium Medievale 19 2006, s. 31–64; Helle, Gulatinget og gulatingslova (kap. 1, fotnot 23). Se även Hoff, Annette, Lov og landskab. Landskabslovenes bidrag til forståelsen af landsbrugs- og landskabsudviklingen i Danmark ca. 900–1250, Århus 1997; Hoff, Annette, Recht und Landschaft: der Beitrag der Landschaftsrechte zumVerständnis der Landwirtschafts- und Landschaftsentwicklung in Dänemark ca. 900–1250, Berlin 2006; Stein-Wilkeshuis, Martina, ”Scandinavian law in a tenth-century Rus’–Greek commercial treaty?”, i Joyce Hill &Mary Swan (red.), The community, the family and the saint. Patterns of power in early medieval Europe. Selected proceedings of the International Medieval Congress, University of Leeds, 4–7 July 1994, 10–13 July 1995, Turnhout 1998, s. 311–322; Line, Kingship and state formation in Sweden, 1130–1290(kap. 1, fotnot 27); Jón Viðar Sigurðsson m.fl., ”Making and using the law in the North, c. 900–1350”, i Günther Lottes m.fl. (red.), Making, using and resisting the law in European history, Pisa 2008, s. 37–63. 19 Brink, ”The creation of a Scandinavian provincial law” (kap. 1, fotnot 104), s. 433–434. 20 Denna utgångspunkt ligger mycket nära det synsätt på landskapslagarna som framhålls av Helle, Knut, ”Lov og rett i middelalderen”, i Else Mundal & Ingvild Øye (red.), Norm og praksis i middelaldersamfunnet, Bergen 1999, s. 9–10, 12, 20. 21 Diskussionen om rättsböcker kontra lagböcker har varit nära sammankopplad med frågan om lagarnas muntliga tradering eftersom tanken varit att rättsböckerna bestått av de rättsregler som lagmännen muntligen föredragit vid tingen. Fokus på sådana spörsmål har resulterat i att forskningen om de medeltida lagarna i mycket stor utsträckning har handlat om dateringen av lagarna och deras tillkomst snarare än vad de har att säga oss om det
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=