lagfäst kungamakt under högmedeltiden 84 Bibeln, rättsliga dekret från påvarna, beslut av koncilier och synoder samt uttalanden i kyrkofädernas skrifter.7 Dessa, inte sällan motstridiga, rättskällor samlades och harmoniserades medDecretumGratiani (eller Concordia discordantium canonum) omkring år 1140. Påvligt sanktionerade kanoniska rättssamlingar blev sedan utgivna somLiber Extra år 1234, Liber Sextus år 1298 ochClementines år 1317.8 Kyrklig lagstiftning kunde vara allmän, det vill säga gälla för hela den romersk-katolska kyrkan, eller partikulär och endast gälla för en enskild kyrkoprovins eller ett enskilt biskopsdöme. Alla påvar från Alexander II (1061–1073) till Bonifacius VIII (1294–1303) hade gedigen juridisk utbildning. Under deras pontifikat genomgick den kanoniska rätten en kraftig utveckling, som fick stor inverkan på utformningen av världslig rätt.9 Den kanoniska rätten fick även normerande verkan på den världsliga lagstiftningen genom sina krav på att lagen skulle vara anpassad efter aktuella förhållanden och syfta till att gynna det allmännas bästa.10 Det var till exempel genom inflytande från kyrkligt rättstänkande som förfarandet i brottmål övergick från ett system med edgärd och ordaliebevisning – det senare byggde på idén om mirakel och magi – till ett faktiskt framletande av sanningen med hjälp av vittnen och andra bevismedel.11 Denna ”juridiska revolution” skedde parallellt med, och var en del av, expan7 Fenger, Romerret i Norden(kap. 1, fotnot 48), s. 27–32; Andersen, Rex imperator in regno suo (kap. 1, fotnot 7), s. 34–39; Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7), s. 51, 98–99; Andersen, Lærd ret og verdslig lovgivning (kap. 1, fotnot 24), s. 41–48. 8 Fenger, Ole, L’influence du droit Romain dans la Scandinavie médiévale, Milano 1981; Winroth, Anders, The making of Gratian’s Decretum, Cambridge 2000, passim; Andersen, Rex imperator in regno suo (kap. 1, fotnot 7), s. 34–39; Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7), s. 98–99, 144–145; Landau, Peter, 2005, ”The importance of Classical Canon Law in Scandinavia in the 12th and 13th Centuries”, i Ditlev Tamm & Helle Vogt (red.), How Nordic are the Nordic medieval laws?, Köpenhamn 2005: 24–39. Reynolds, Kingdoms and communities in Western Europe, 900–1300 (kap. 1, fotnot 1), s. 13 betraktar tillkomsten av Decretum Gratiani, där till synes motstridiga rättsregler blev samordnade och harmoniserade, som en vattendelare för medeltida rättstänkande. 9 Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7), s. 65–66; Ullmann, Principles of government and politics in the Middle Ages (kap. 1, fotnot 6), s. 96 ser framförallt den kanoniska straffrätten som betydelsefull för det högmedeltida rättstänkandet i Europas. Berman, Law and revolution(kap. 1, fotnot 17), s. 199 framhåller även den kanoniska rätten som mycket viktig för framväxten av ett modernt västerländskt rättssystem. Jørgensen, Dansk retshistorie (kap. 1, fotnot 24), s. 134 betonar att den kanoniska rätten var det utländska rättsystem som hade störst påverkan på nordisk medeltida rätt. Hørby, ”Church and state in medival and early modern Denmark” (kap. 1, fotnot 34), s. 201 har framfört att kanonisk rätt utövade det största utländska inflytandet på dansk rätt och att spår efter inflytande av romersk rätt endast vann insteg indirekt via den kanoniska rätten. 10 Se Dist. 8 c. 2. angående att lagen ska vara till för alla människor, se c. 1 Dist. 4. Se också c. 4 c. 18 c. 33, caus. 23 qu. 5; c. 8 X I, 31. 11 Förändringarna i bevisprövning i Europa i allmänhet, och det kyrkliga inflytandet över
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=