kapitel 1 • från kungamakt till statsmakt 75 Indelningen av det medeltida Norden i tre riken kan inte förklaras utifrån etniska, kulturella, religiösa eller språkliga skillnader. I den utsträckning sådana skillnader existerade sammanföll de sällan med riksgränserna.124 Det faktum att hav och vattenleder förband, medan skogsområden och bergskedjor avskilde, förklarar också bara till en del gränserna mellan rikena (se bilaga 2, s. 421–425).125 Tillblivelsen av tre separata kungariken, med de riksgränser som de fick, får istället betraktas som ett resultat av en territorialisering av politisk makt, betingad av rådande styrkeförhållanden.126 Uppdelningen av Norden i tre kungariken medförde skillnader i politisk utveckling. Det resulterade i betydande skillnader i kungamaktens relativa styrka i förhållande till andra politiska aktörer, maktskillnader som sedan blev institutionaliserade i varje rikes lagstiftning. 124 Utifrån studier av materiell kultur har Sindbæk, Søren M., ”The land of Denemearce: Cultural differences and social networks of the Viking Age in South Scandinavia”, Viking and Medieval Scandinavia4 2008, s. 169–208 för dansk del funnit att de kulturella skiljelinjerna följde landskapsgränserna i mycket större utsträckning än riksgränserna och föreslagit att landstingen, som centrala mötesplatser, bidrog till att skapa denna kulturella sammanhållning. Studier av den materiella kulturen i södra Skandinavien tyder på minskade lokala skillnader och en större politisk och social integration av landskapen redan under vendeltid och vikingatid, se t.ex. Näsman, ”Raids, migrations, and kingdoms – the Danish case” (kap. 1, fotnot 44), s. 5 och där anförd litteratur. 125 Bagge, FromViking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23), s. 33 har lyft fram att de geografiska förhållandena gjorde enandet av ett norskt rike relativt enkelt då en lång kust underlättade kommunikationerna. Förhållandena var motsatta för svensk del, se Sawyer, När Sverige blev Sverige (kap. 1, fotnot 27), s. 2–3. 126 Bagge, ”Skandinavisk statsdannelse” (kap. 1, fotnot 23), s. 19 menar att de medeltida riksgränserna i Norden i princip var fastslagna redan omkring år 1050, medan Harrison, Sveriges historia 2 (kap. 1, fotnot 6), s. 219et passimtycks mena att det dröjde längre. Hedenstierna-Jonson, ”Social and political formations in the Scandinavian areas, 8th–10th century” (kap. 1, fotnot 31), s. 91 och Bagge, ”Skandinavisk statsdannelse” (kap. 1, fotnot 23), s. 35 har lyft fram det faktum att de nordiska riksgränserna var mer eller mindre oförändrade från mitten av 1000-talet till mitten av 1600-talet som något historiskt sett mycket ovanligt och indikerar en väldigt stabil statsbildning. Avgränsningar i tid och rum blått. B: Antalet noteringar om kungamakten dividerat med antalet 1000 ord i de nordiska lagarna utmärkta efter lagarnas kända eller uppskattade ålder. C: Antalet noteringar om kungamakten dividerat med antalet kapitel/balkar i de nordiska lagarna utmärkta efter lagarnas kända eller uppskattade ålder. fortsättning på bildtexten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=