lagfäst kungamakt under högmedeltiden 66 kan vara tillkomna på initiativ av andra politiska aktörer, medan kungens uppfattning i vissa fall kan prägla bestämmelser också i äldre lagar som saknar kunglig stadfästelse. Min undersökning består i första hand inte av djupanalyser av enskilda lagbestämmelser. Fokus läggs istället på de mönster som framträder när de många olika bestämmelserna kring kungliga befogenheter och uppgifter inom ett område beaktas sammantaget. För att kunna studera den lagreglerade kungamakten utifrån det medeltida nordiska lagmaterialet i dess helhet har jag gått igenom varje bevarad lag listad i tabell 1och fört in samtliga uppgifter som på något sätt berör eller omnämner kungamakten i en enkel databas uppdelad lag för lag. Uppgifterna har delats in inio kategorier: 1) kungliga rättigheter, 2) kungliga skyldigheter, 3) explicita begränsningar av kunglig makt, 4) förhållandet mellan kungen som person och det kungliga ämbetet, 5) successionsbestämmelser, 6) kungens relation till tingsmenigheten, 7) kungens relation till kyrkan, 8) religiös legitimering av kungamakten, och 9) annan legitimering av kungamakten. I många fall har en och samma lagbestämmelse förts in under flera kategorier. Detta har emellertid inte haft någon praktisk betydelse för analysen av materialet. Sammantaget har jag samlat in cirka 3200 stycken noteringar om kungamakten från lagmaterialet. Jag har enbart funnit det nödvändigt att i databasen inkludera de mer omfattande stadgorna, eftersom de flesta är så pass korta eller innehåller så få uppgifter om kungamakten, att de ändå med lätthet går att få en överblick över. Dessutom har inte uppgifterna från alla stadsrätterna förts in i databasen, eftersom dessa – som jag återkommer till i kapitel 2 – utgör ett källmaterial av sekundär betydelse för studien. De insamlade noteringarna omkungamakten utgör ett grundunderlag för de empiriska kapitlen 3–6. Uppgifterna har använts för att urskilja strukturer ochmönster och sålunda legat till grund för mer generella omdömen och påståenden. I huvudsak har det rört sig om kvalitativa analyser, men som framgår av främst bilaga 1 (s. 416–420) har jag även företagit några kvantitativa studier. Noteringarna om kungamakten i databasen har i första hand bildat underlag för mer generaliserande och övergripande påståenden såsom att ”den norska kungamakten hade störst bötesrätt”. Genom att se till både den absoluta och relativa förekomsten av vissa kungliga befogenheter och Materialinsamlingen och den komparativa utmaningen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=