kapitel 1 • från kungamakt till statsmakt 61 rens mellan kungen och andra aktörer.100 Som till exempel Perry Anderson framhållit hade rättvisa och rättskipning på medeltiden en mycket vidare betydelse än idag och betecknade många slag av maktutövning.101 Rodney Hilton har därför sett makt och rätt som något närmast identiskt under medeltiden.102 Likväl är det viktigt att här framhålla, som en utgångspunkt, att vi har att göra med ett medeltida samhälle som i stor utsträckning var lagreglerat. Samtidigt måste vi hålla i åtanke, vilket Fritz Kern framhållit, att möjligheterna till att framtvinga efterlevnad av lagarna ibland kan ha varit begränsade, i ett samhälle utan institutionaliserad exekutiv makt och där individuella rättigheter ofta hade företräde framför kollektiva intressen. Lagmaterialet erbjuder en inblick i medeltida rättsligt och politiskt tänkande, samtidigt somdet ger insikt i vilka lagfästa befogenheter och resurser olika aktörer förfogade över.103 Genom lagstiftningen skapades normativa ramar för omfattningen av och inriktningen på kunglig maktutövning. Lagmaterialet, och de olika källkritiska problem som är förknippade med det, berörs närmare i kapitel 2. I nyare forskning finns det skilda uppfattningar om i vilken utsträckning de medeltida lagarna speglar ett idealt rättstillstånd eller om de återger verklig rättstillämpning. Frågan om relationen mellan norm och praxis saknar emellertid relevans för mina frågeställningar. Jag studerar primärt kungens lagfästa makt och bara sekundärt och indirekt kan jag belysa hans faktiska makt. I realiteten kunde inte en svag kungamakt till fullo utnyttja sin lagfästa makt, medan en stark kungamakt mycket väl kunde överskrida gränserna för sin lagfästa makt. Därmed tar jag inte direkt ställ100 Seip, ”Problemer og metode i norsk middelalderforskning” (kap. 1, fotnot 50), s. 107; Robberstad, Knut, Rettssoga. 1, Oslo 1976, s. 79; Skyum-Nielsen, Niels, Kirkekampen i Danmark 1241–1290. Jakob Erlandsen, samtid og eftertid, Köpenhamn 1963, s. 12 har uppmärksammat att även den politiska maktkampen mellan kung och kyrka mestadels fördes på juridisk väg och Bøgh, Anders, ”Magten i middelalderen. En skitse af statsmagtens etablering og udvikling i Danmark belyst ved etableringen og udviklingen af dommerfunktioner”, Den jyske Historiker 42 1987, s. 85 har framhållit att det faktum att konflikterna under medeltiden ofta stod om olika tolkningar av juridiska rättigheter har hos historiker ofta hamnat i skymundan. 101 Anderson, Perry, Lineages of the absolutist state, London 1974, s. 153. Distinktionen mellan juridik och politik var svag under medeltiden liksom mellan kyrklig och världslig rätt, se bl.a. Reynolds, Kingdoms and communities in Western Europe, 900–1300 (kap. 1, fotnot 1), s. 34; Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7), s. 44–45, 48, 53, 87, 124. 102 Hilton, Rodney H., Peasants, knights and heretics. Studies in medieval English Social history, Cambridge 1981, s. 19. Jmf Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7), s. 45. 103 Senast har Péneau, ”La table du royaume” (kap. 1, fotnot 97), s. 243 framhållit lagarna som det viktigaste källmaterialet för studier av utvecklingen av den medeltida kungamaktens befogenheter. Péneau menar att även begränsningarna av kungamakten framträder i dem och att det också kan gå att läsa in motståndet mot kungens rättsliga anspråk.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=