kapitel 1 • från kungamakt till statsmakt 53 tilltagandesocial stratifiering och innebär en hierarkisering i så måtto att den resulterar i en mer ojämlik fördelning av maktresurser och leder till att gruppen verksamma politiska aktörer minskar. territorialisering. Med territorialisering avses en process där politiska maktbefogenheter i allt större grad knyts till ett specifikt område. Territorialiseringen av makt innebär att politiskt inflytande förbinds mer till kontroll av ett visst område än till överhöghet över människor.79 I denna kontext innebar territorialiseringen av makt att kungen blev makthavare över ett territorium och inte primärt över ett folk. Territorialiseringen av makt fick som konsekvens minskad acceptans för att flera aktörer innehade samma eller likartade politiska befogenheter och funktioner inom ett överlappande område. Begreppen står för fyra processer som analytiskt kan hållas separerade men i den sociala verkligheten går in i varandra och i hög grad förutsätter varandra. Till exempel fordrar en centralisering, när maktbefogenheter som tidigare utövats på lokal nivå samlas under kronan, en institutionalisering av maktutövningen i form av uppbyggnaden av ett administrativt system med ämbetsmän för att centralstyrningen ska kunna fungera. Ett sådant system av centraliserad och institutionaliserad maktutövning med kungen i toppen skapar en organisation uppdelad på olika nivåer och innebär sålunda en hierarkisering. Den institutionaliserade maktutövningen, genom vilken kungens makt gör sig gällande över hela riket, medför på samma gång en starkare territorialisering av kungamakten som bland annat gör sig gällande genom en fogdeorganisation och kungliga domstolar över hela riket. Kungamaktens styrka var beroende av hur väl den kunde göra sig gällande i förhållande till andrapolitiska aktörer. Den makt en politisk aktör kan utöva är beroende av vilka maktresurser vederbörande disponerar över. För medeltidens del kan vi, i enlighet med en modell presenterad av den redan omnämnde sociologen Michael Mann, tala om fyra typer av maktresurser: ekonomiska, ideologiska, militära ochpolitiska.80 Dessa var tillgängliga i olika utsträckning för olika politiska aktörer; tillgången till dem varierade dess79 Begreppet territorialitet diskuteras ingående, från ett arkeologiskt och historiskt perspektiv, av Brink, Stefan, ”Political and social structures in early Scandinavia 2. Aspects on space and territoriality – the settlement district”, Tor 29 1997, s. 390–395. 80 Mann, The sources of social power (kap. 1, fotnot 64), s. 22–27, 373–415. Maktpolitisk kontext
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=