kapitel 1 • från kungamakt till statsmakt 47 Det saknas en allmänt vedertagen definition av vad som utgör statliga funktioner och det råder en ännu större oenighet om vad som konstituerar en stat.58 Många har valt att följa den tyske sociologen Max Weber (1864– 1920) och betrakta ensamrätten till bruket av legitimt våld som ett minimalistiskt kriterium för vad som konstituerar statsmakt.59 Med ”legitimt våld” avses sådant våld och tvång som statsmakten och dess representanter äger rätt att utöva som ett medel för att upprätthålla lagen och skydda samhället mot yttre och inre fiender. Vissa forskare, som till exempel sociologen Michael Mann, ser istället staten i institutionella snarare än funktionalistiska termer och bedömer existensen av en stat utifrån närvaron/frånvaron av ett antal centraliserade samhällsinstitutioner.60 Den medeltida och tidigmoderna statsbildningsprocessen i Europa har studerats utifrån skilda perspektiv under de senare årtiondena av såväl arkeologer, historiker, sociologer som statsvetare. Generellt har sociologisk och 58 Se bl.a. Vidmar, Jure, ”Explaining the legal effects of recognition”, International and Comparative Law Quarterly 61 2012, s. 361–387; Ryngaert, Cedric & Sobrie, Sven, ”Recognition of states: International law or Realpolitik? The practice of recognition in the wake of Kosovo, South Ossetia, and Abkhazia”, Leiden Journal of International Law24 2011, s. 467–490 och där anförd litteratur kring aktuella politiska exempel. 59 Weber, Max, Politik als Beruf. Geistige Arbeit als Beruf. Vier Vorträge vor dem Freistudentischen Bund. Zweiter Vortrag, München & Leipzig 1919 (utgiven på svenska i Weber, Max, Vetenskap och politik, Göteborg 1977). En ingående diskussion av Webers statsbegrepp ges av Dusza, Karl, ”Max Weber’s conseption of the state”, International Journal of Politics, Culture, and Society 3 1989, s. 71–105 och Redner, Harry, ”Beyond Marx–Weber: A diversified and international approach to the state”, Political Studies 38 1990, s. 638–653. En något modifierad definition, direkt avpassad för medeltida förhållanden, presenteras av Reynolds, Susan, ”The historiography of the medieval state”, i Michael Bentley (red.), A Companion to historiography, London 1997, s. 323–324, sommenar att en stat är ”[…] an organization of human society within a fixed territory that more or less successfully claims control (not the monopoly) of the legitimate use of physical force within that territory”. En annan ofta brukad definition av en stat är formulerad av North, Douglass C., Structure and change in economic history, New York 1981, s. 21 som ser en stat som ”an organization with a comparative advantage in violence, extending over a geographic area whose boundaries are determined by its power to tax constituents”. Reinhard, Wolfgang, Geschichte der Staatsgewalt. Eine vergleichende Verfassungsgeschichte Europas von den Anfängen bis zur Gegenwart, München 1999, s. 16 har framhållit att fullt suveräna nationalstater i Europa, som uppfyller Webers kriterier för en stat, endast existerade under en period från cirka 1790 fram till cirka 1990. 60 Mann, Michael, ”The autonomous power of the state: its origins,mechanisms and results”, European Journal of Sociology 25 1984, s. 200 framhäver i synnerhet statens infrastrukturella makt med en förmåga att penetrera andra sfärer av samhället. Innebörden av detta diskuteras av Soifer, Hillel, ”State infrastructural power: Approaches to conceptualization and measurement”, Studies in Comparative International Development 43 2008, s. 231–251. Drivkrafterna bakom statsbildningsprocessen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=