lagfäst kungamakt under högmedeltiden 46 konungsriki och konungsveldi som ombiskupsriki och biskupsveldi åskådliggör dessutom hur det som i senare tid betecknats som statsmakten under medeltiden var uppdelat mellanregnum(kungamakten) ochsacerdotium(kyrkan) som två parallella suveräniteter (se vidare kapitel 6, särskilt s. 330–335).54 Huruvida den växande styrkan hos den alltmer institutionaliserade kungamakten var ett uttryck för en statsbildningsprocess råder det delade meningar om. Diskussionen bottnar i om det alls är lämpligt att bruka statsbegreppet på medeltiden och återgår på en oenighet om vad statliga funktioner eller en stat är.55 Huruvida det existerade stater under medeltiden i Europa är beroende av vilken definition av stat och statsmakt som används. Likväl vill jag, med Nora Berend, understryka att det är svårt att komma till någon annan slutsats än att åtminstone en statsbildningsprocess pågick.56 Enligt min mening utesluter inte det faktum att makten snarare var delad än delegerad existensen av en medeltida statsmakt. Charles Tilly framhåller också explicit att olika typer av statsbildningar har existerat.57 54 T.ex. Lindkvist, Plundring, skatter och den feodala statens framväxt (kap. 1, fotnot 23), s. 7, 11; Sawyer, När Sverige blev Sverige (kap. 1, fotnot 27), s. 5; Krag, Aschehougs Norgeshistorie 2 (kap. 1, fotnot 46), s. 181; Schück, Herman, Rikets råd och män. Herredag och råd i Sverige 1280–1480, Stockholm 2005, s. 17 menar dessutom att begreppet ríki under vikingatiden och långt in på medeltiden ska förstås som överhöghet över människor snarare än över territorium. 55 Meningsskiljaktigheterna har bl.a. ventilerats i en debatt mellan Davies, Rees, ”The medieval state: The tyranny of a concept”, Journal of Historical Sociology 16 2003, s. 280–300, som ställt sig skeptisk till att applicera statsbegreppet på medeltiden, och Reynolds, Susan, ”There were states in medieval Europe: A response to Rees Davies”, Journal of Historical Sociology 16 2003, s. 550–555, som ser det som fullt adekvat att göra det. En översikt av diskussionen om huruvida statsbegreppet är applicerbart på medeltiden och tidigmodern tid ges i Gustafsson, Harald, ”Den gamla staten på nya äventyr. Synpunkter på nyare statsbildningsforskning”, Scandia 72 2006, s. 93–117 och Melve, Leidulf, ”Har staten vendt attende, og i tilfellet: kvar er den? Utfordringar for studier av stat og statsdanning i mellomalderen og tidleg moderne tid”, [norsk] Historisk tidsskrift 85 2006, s. 193–230. Det är i sammanhanget värt att framhålla att redan Bull, Leding (kap. 1, fotnot 53), s. 7–8 lyfte fram problemet med att applicera statsbegreppet på nordisk medeltid och betonade att en medeltida stat innebar något annat än en modern stat. Lindkvist, ”Sveriges medeltida europeisering” (kap. 1, fotnot 4), s. 132 talar hellre om ”herravälden” än ”stater” när det gäller tidig medeltid och betonar utövandet av ceremoniell och rituell makt. 56 Berend, ”Introduction”, s. 7. 57 Tilly, Coercion, capital, and European states, AD 990–1992(kap. 1, fotnot 3), s. 1–2, 21. Gunn, Steven, m.fl., ”War and the state in early modern Europe: Widening the debate”, War in History15 2008, s. 373 har påpekat att många forskare alltjämt tenderar att definiera en stat efter vad som kan betraktas somen idealtypisk stat under första halvan av 1900-talet. Likväl ansluter sig Levi, Margaret, Of rule and revenue, Berkeley 1988, s. 1, 42–43 och Sanderson, Stephen K., Social transformations. A general theory of historical development, Lanham 1999, s. 55–57 principiellt till det weberska statsbegreppet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=